Lovisa Gymnasium

Här bloggar fyra elever och en lärare om vardagen i ett litet gymnasium utanför Ring III.
Header

Författararkiv: Christina Mickos

Farligt arbete

maj 1st, 2014 | Skriven av Christina Mickos i Okategoriserade - (2 kommentarer)

Jag har ett farligt arbete. Varje dag idkar jag samhällsfarlig verksamhet. Så kanske det är bäst att varna läsaren så här i början: du läser vidare på egen risk.
Jag undervisar i tre ämnen som alla är farliga på sitt sätt. Psykologi är kanske det minst kontroversiella i det här sammanhanget, men risken finns ju att den unga människan lär sig något om sig själv och/eller andra människor som hen börjar tillämpa i verkliga livet. Kanske till och med förändras och utvecklas. Eller använder forskningsbaserad kunskap för att förstå andra människor bättre och värst av allt utnyttjar kunskapen för att påverka samhället. Farlig, farligt.

För att inte tala om filosofi. Bara det att uppmana unga människor att tänka själva och vara kritiskt inställda till allting, framförallt auktoriteter, har genom tiderna ansetts vara mycket, mycket farligt. Redan de gamla grekerna (ursäkta klichén, men här är jag tvungen…) hade dödsstraff på dylik verksamhet. Sokrates dömdes uttryckligen för att ha idkat samhällsfarlig verksamhet när han uppviglade ungdomen till att tänka själv. Jag får väl vara glad att man avskaffat dödsstraffet i Finland, annars skulle jag väl få ta del av giftbägaren tillsammans med ämneskollegerna.

Till sist det farligaste av allt farligt: religion. Nu blir det riktigt riskabelt. Tänk, jag diskuterar med unga människor om livets mening, kärlek, ansvar, tro och vetande. Dessutom undervisar jag om hur hur mänskligheten genom tiderna upplevt och förhållit sig till en transcendental värld och om människans behov av att söka svar på frågor som vi kanske inte har något svar på. I undervisningen kommer också upp hur människor söker gemenskap med andra och finner styrka, mening och tröst i att finna svar på existentiella frågor. Jag påstår till och med att vår livsåskådning och världsbild påverkar hur vi tänker och förhåller oss till det mesta här i världen, kanske till och med allting är beroende av det. Dessutom serverar undervisningen flera olika alternativa sätt att se på livet och dessa livsfrågor. Det händer att det i gruppen finns muslimer, buddhister, kulturkristna, ateister, agnostiker och kristna. Det finns elever som hör till andra trossamfund än evangelisk-lutherska kyrkan eller är konfessionslösa, men hellre väljer religionsundervisning med sina kurskamrater i klassen, än att ta nätkurser på egen hand. Berätta nu för allt i världen inte för någon, men jag brukar differentiera undervisningen så att dessa elever kan välja uppgifter utgående från sin livsåskådning. Så nu blir det verkligen seriöst. Kanske jag har avslöjat för mycket redan.

Bäst att avsluta här. Förövrigt anser jag att det är bra att Riksdagens grundlagsutkskott kom fram till att ”Den blomstertid ” är en del av vår kulturhistoria och inte så farligt att man måste skydda barn och unga från dess skadliga inverkan.

Medkänsla, empati och hjärnan

mars 15th, 2014 | Skriven av Christina Mickos i Okategoriserade - (5 kommentarer)

Hjärnveckan är i full gång, liksom fastan inför påsk, och i olika medier uppmärksammas detta på många sätt. Hjärnforskarna är dagens upptäcktsresande, det finns ännu mycket kvar som vi inte vet om vår hjärna. Metoder för forskning utvecklas hela tiden, och det verkar finnas en tvärvetenskaplig drive på som gör neurovetenskapen så framgångsrik och intressant idag.

Själv har jag nu i fastan gått in för att arbeta med min medkänsla och bli bättre på att bemöta andras negativa känslor utan att själv bli nedslagen. Ett slags emotionell fasta i stället för den nu så trendiga ekofastan, som många gått in för. Därför känns Ann Lagerströms artikel ”Medkänsla och empati är inte samma sak” (Modern Psykologi, Specialnummer Hjärnan 2014, 17-18) helt mitt i prick. Professorn, psykologen och neuroforskaren Tania Singer är en av världens mest framstående forskare om känslor och hjärnan. Hon forskar bland annat i vad som händer i hjärnan när vi känner empati. Hon har kommit fram till, att det går att använda hjärnans plasticitet för att utveckla vår förmåga till empati. När hon jämförde aktiviteten i hjärnan då man skulle känna med i en annan människas lidande hos en vanlig försöksperson med den hos en buddhistisk munk, som i åratal tränat sig i medkänsla, märkte hon att helt andra delar aktiverades hos den tränade munken. Hos vanliga människor aktiveras ett område som står för smärta, medan ett område som har med positiv belöning aktiverades hos munken. Munken sa sig känna värme och omtanke inför medmänniskans lidande, medan den s.k. vanliga människan kände smärta.

Professor Singer har utgående från sin forskning identifierat tre olika sätt att känna med andra människor. Det första är en rent reflexmässig, omedveten reaktion. Som t.ex. när kompisen bredvid dej gäspar så gäspar du också. Här ingår inget emotionellt engagemang, det är frågan om två kroppar som härmar varandra. Nästa steg kräver en viss medvetenhet, jag ser att du lider och jag känner med dej. Denna reaktion kallar Tania Singer för empati. Det tredje steget kallar hon compassion, en med-känsla som innebär omsorg om den andra, inte något med-lidande.

De här skillnaderna är viktiga, för empati, så som det beskrivs här, är slitsamt och inte så konstruktivt enligt Tania Singer. Det kan vara orsaken till att många som arbetar inom vård och omsorg mår dåligt och blir sjukskrivna. Det är tungt att ta andras lidande på sig, så det är välkommet med medvetenhet om att man kan känna med andra utan att själv bli sjuk. Compassion, medkänslan, ger däremot positiv energi, du känner att du ger samtidigt som du får.

Forskningen är idag inriktad på att finna metoder som gör hjärnan mera medkännande. Meditation är en prövad teknik som visat sig fungera, men enligt professor Singer finns det ännu något mera som påverkar, eventuellt kognitiva övningar för medveten intellektuell förståelse för vad det betyder att vara medkännande med andra.

Så forskningen går vidare på området. Själv ska jag fortsätta med mina fasteövningar i omsorg och medkännande. Måste erkänna att jag har mycket att lära mej ännu innan jag är på samma nivå som den buddhistiska munken. Nu ska jag gå och meditera…

Den Nya Läraren

januari 29th, 2014 | Skriven av Christina Mickos i Okategoriserade - (En kommentar)

Panta rei – det kan man tänka sig som väldigt betäcknande för den tid vi lever i idag. Inget verkar beständigt och vi ska hela tiden vara beredda att utvecklas och ta för oss i en föränderlig värld där mycket, ibland verkligen bokstavligen, verkar flyta.

Också Läraren förändras. Eller borde göra det åtminstone. Bort, bort med katederundervisning som inte inspirerar och pappersläromedel som snabbt föråldras och är dyra att uppdatera. Bort, bort med gammalmodiga skolämnen och in med nya fina integrerade helheter. Hur ska vi klara det här då? Vi är ju bra på det vi kan, liksom…

Den Nya Läraren måste vara prototypen på framtidens människa. En Homo Cognita som bejakar det underbara i att ständigt lära sig nytt och utvecklas. Som ser förändring som en möjlighet, stagnationen som ett hot. Som hurrar av glädje när eleverna lyfter sig själva över den nivå de tror är deras egen och växer som människor. Som själv inget hellre vill än att lära sig nya saker och som genom reflektion ständigt utvecklas till en bättre pedagog. Som fungerar i gruppen som en moderator och facilitator och expert.

För att kunna ta emot något nytt, måste man vara beredd att släpp något annat om händerna redan är fulla. Den Nya Läraren behöver tid för att kunna utveckla sig själv så att hen kan fungera som en facilitator för andras utveckling. Den tiden ska vara arbetstid, naturligtvis. Det är en del av yrket att utvecklas, om man är Den Nya Läraren. Hen klarar sig inte bara med gammal allmänbildning och specifika ämneskunskaper utan behöver ständigt nya erfarenheter och inspiration för att kunna lyfta undervisningen till sådana sfärer att eleven lyfter. Jag tror Den Nya Läraren kommer att undervisa mindre och utvecklas mera. Jag tror Den Nya Läraren redan är här. Hen har bara famnen full av allt möjligt annat ännu.

Passion och lust

oktober 7th, 2013 | Skriven av Christina Mickos i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Passion och lust)

Lust och passion florerar fritt i lärarrumet. Många av oss är passionerade bokslukare, om läslust ändå vore smittsamt, så hade vi ett nyttigt virus att sprida ut i vårt gymnasium.

Jag måste erkänna. Jag har tillbringat en stor del av veckoslutet i sängen med En man som heter Ove. Fredrik Backmans debutbok är både sorglig och rolig och lärde mej något nytt om människor i allmänhet och män i all synnerhet.

Annika Luthers Lärarrummet cirkulerar bland kollegerna. Linda Boström Knausgårds Helioskatastrofen är en pärla med så många nyanser att jag slukade den med en gång, även om jag önskar att jag kunnat suga lite längre på den karamellen. Efter festen av Lisa Jewel gav insikter om Livet och Kärleken, en verklig katharsis-upplevelse för mej personligen att spegla sig i bokens människorelationer.

Som högläsning hemme med barnen har jag återupptäckt Skattkammarön av Robert Stevenson och Mark Twains Huckleberry Finns äventyr. Insprierad av Eva Söderbergs doktorsavhandling Askunge, madonna eller feminist tänker jag damma av Kulla-Gulla böckerna för att se om barnen fascineras också av dem. Det var faktiskt Martha Sandwall-Bergströms Kulla-Gulla som hjälpte mej igenom min första tent på Svenska Social- och Kommunalhögskolan. Det var socialpolitikens historia och jag visste inte ens vad socialpolitik var för något i det skedet, men än en gång kom litteraturen till min räddning. På tal om sociala förhållanden, så måste alla som behöver förstå varför vi inte kan montera ner välfärdsstaten, trots alla kriser, läsa Susanna Alakoskis Oktober i fattigsverige. Den är hemskt berörande och sann.

Och hösten har bara börjat! När mörkret riktigt tränger sig på ser jag fram emot fler sköna stunder tillsammans med – ja vem vet vem som kryper med under pläden i soffhörnet. Med en bra bok blir tiden aldrig lång.

Igång för fullt!

augusti 21st, 2013 | Skriven av Christina Mickos i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Igång för fullt!)

Vi är redan inne på andra veckan av läsåret så man börjar hinna ikapp sig själv så småningom. Den första veckan är så intensiv med att starta upp nya kurser och träffa alla igen efter sommarlovet. De första lektionerna är viktiga för hur kursen kommer igång, man får arbeta lite med gruppdynamiken och satsa på att inspirera, sen rullar det på av egen kraft och plötsligt har åtta veckor gått och det gäller att börja med nya kurser igen.

Jag önskar alla elever och kolleger kraft och arbetsglädje så vi kan hålla kvar inspirationen och våra goda föresatser ända till sista maj!

Vår

april 29th, 2013 | Skriven av Christina Mickos i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Vår)

Vinter har varit lång, mörk, kall och grå. Helt tillräckligt lång. Sällan har jag väntat så på att vintern ska rasa ut ur sina fjällar och drivorna smälta ned. Det har varit välkommet med de första solstrålarna, tussilagorna i dikesrenarna. Nu börjar också de första vitsipporna sticka upp ur fjolårsgräset, då är det vår på riktigt för mej.

Dunrockar och vinterkappor har fått göra sällskap med vantar och mössor i skrubben. Nu känns det bra att byta ut långkalsongerna mot solglasögon. I morgon firar vi Valborg och resten av terminen känns som en rolig nerförsbacke fram till sommaren. Nu vaknar allt till liv, också människorna, så verkar det i alla fall.

Glada ansikten i korridorerna. Leende ansikten där de första fräknarna kanske börjar titta fram. Njut av våren, njut av ljuset, välkomna det spirande nya livet i naturen.

Våra nya bloggare presenterar sig!

mars 26th, 2013 | Skriven av Christina Mickos i Okategoriserade - (2 kommentarer)

 

Nya bloggare: Anton, Elin och Lina

 

 

Jag heter Anton Lassas, är 16 år och studerar för första året vid Lovisa Gymnasium. På min fritid umgås jag med kompisar och spelar innebandy i Lovisa Tor. Jag är mycket idrottsintresserad, så ett och annat sportinlägg kan ni nog förvänta er från mig. Antalet gånger jag ens läst ett blogginlägg kan nog räknas på en hand, men månne inte bloggandet börjar löpa bara jag blivit lite varm i kläderna. 🙂

Elin Grönroos heter jag och jag är första årets studerande här på Lovisa Gymnasium. Jag valde gymnasiet p.g.a att jag alltid har varit lite osäker på vad jag vill syssla med i framtiden och varför det just blev gymnasiet här i Lovisa beror helt enkelt på det att det ligger närmast vilket är perfekt för mig som ogillar långa bussresor. Den fritid jag har brukar gå åt till konditionsträning, vänner och framför allt till min egen aktiva blogg där jag skriver om allt mellan skönhet och studier och främst försöker få fram hur det känns att bo på ett ställe där man vantrivs.
Jag ser fram emot att få börja blogga här ett år och jag tror och hoppas på att jag under den tiden ska utvecklas som bloggare och få nya fräscha idéer som jag i framtiden har nytta av!

Jag är Lina Rosenstedt och jag studerar första året här på Lovisa Gymnasium. För mig var gymnasiet aldrig en självklarhet, men under det första året på LG har jag bara blivit säkrare av att jag är på exakt rätt ställe. Även om det ibland känns som man drunknar i prov och kursuppgifter, så händer det ändå så mycket roligt i skolan att studieglädjen sällan försvinner. Fritiden spenderar jag med mina vänner och med olika kampsporter, och även med att skriva till borgåbladets ungredaktion.
Jag ser fram emot att avsluta det här studieåret och fira sommarlov, men också att forstsätta nästa års studier som mellis i gymnasiet och skriva till skolbloggen den tiden!

En bra skola är en levande skola

november 23rd, 2012 | Skriven av Christina Mickos i Okategoriserade - (En kommentar)

LEVANDE SKOLA

En SKOLA är mera än väggar och tak,
Pulpeter, gardiner och videokanoner
En skola är KÄRLEK, omsorg och fostran
ÖGON som ser, hjärtan som LYSSNAR
Människor som lever, växer,
tänker, känner
Kunskap och glädje, långsamhet
väntan, tristess och LÄNGTAN
En levande lärande skola är
MÄNNISKOR som bryr sig,
tänker och lär

Ämnet religion del 3 av 3

oktober 12th, 2012 | Skriven av Christina Mickos i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Ämnet religion del 3 av 3)

Abiturienten Sofie Hydén har i samband med en kursutvärdering  skrivit ner kloka tankar om religionsämnets betydelse. Med hennes tillstånd publicerar jag den här i bloggen. Hennes text får avsluta den lilla trilogin om ämnet religion.

Religion i skolan

Massor och många funderar varje gång kursvalen och religionstimmarna är på tapeten varför det i gymnasiet måste vara tre obligatoriska kurser. Svaret blir ofta ( inte alltid! ) i stil med: ”jag tror no inte på någon Gud, himmel eller helvete så de e nu onödigt att mådast lära sig”.
Jujun med religon i skolan är inte att kristna alla elever och omvandla hela vårt tankesätt utan mera att utvidga det. Vi lever inte i ett kommunistisk sammhälle men ändå lär vi oss om ideologin på sammhällsläran, är inte det också då ”onödig” kunskap eftersom det inte berör oss direkt? Nej, det tycker jag inte, vi går mot en tid där kulturer möts och blandas allt oftare och för att kunna fungera bättre tillsammans kan de va helt smart att ha en idé om andra människors normer, ideologier och religioner så att man inte tramppar sina medmänniskor på tårna. Så samhället ser ut i dag är religionskunskapen en viktig grund till förståelse människor emellan.
Det finns även många arbetsplatser förutom de man direkt förknippar med religion (präst, lärare…) som tangerar ämnet. Inom vård och omsorg finns det många arbetsplatser där man jobbar med äldre, vilka ofta har ett behov att tala om tro. Barn frågar också massor med frågor och intresserar sig för allt möjligt bl.a. religion och då kan det vara bra att kunna diskutera med dem lite om ämnet. I handelslivet, speciellt utrikes, och service branschen möts också religioner hela tiden. Så se inte religion som något som inte existerar, det påverkar oss alla, mer eller mindre, så länge som tillräckligt många människor har tro.

Vem lyfter på kattsvansen om inte katten själv…

oktober 4th, 2012 | Skriven av Christina Mickos i Okategoriserade - (5 kommentarer)

Stå upp för lärarna!

Fredagen den 5 oktober firas internationella lärardagen. Årets tema är ”Take a stand for teachers”. Jag är tacksam för att jag får ha kanske världens viktigaste yrke. Att få vara med och se unga växa, tänka och känna och lära sig måste ses som ett privilegium. Och ansvaret är stort.
Då jag gick i skolan steg man ännu upp när läraren kom in i klassrummet. Det gör man inte längre, åtminstone inte hos oss. Kanske bra så.

Läraren måste idag förtjäna sin auktoritet på ett annat sätt än enbart genom att vara innehavare av sitt ämbete. Det att eleverna ser lärarna mera som människor idag har också fört med sig många bra saker i skolvärlden. Och människor ska visa varandra respekt, hänsyn och tolerans, precis som vår skola för fram i sin värdegrund. Då trivs man och känner sig trygg. Då finns det utrymme att lära sig.

Men man kanske inte ska ta årets tema för världslärardagen så bokstavligt. Jag vill förstå det som att man vill lyfta läraryrket och påminna om att det är ett viktigt arbete, som förtjänar både respekt och uppskattning. Och att samhället kommer ihåg att skolan inte blir bra utan sig själv, det behövs resurser och det behövs insikt i hur skolan fungerar. Ja, och samhället, det är vi alla det.
Här kommer en utmaning: Jag vill utmana er alla som läser det här att som kommentar till den här bloggen skriva ner något positivt om lärare i allmänhet eller dela med er av något speciellt trevligt minne från er skoltid. Hoppas det kommer många kommentarer  🙂 !!!