I mitt senaste inlägg skrev jag om 5 saker som jag skulle få gjort under jullovet och konstigt nog fick jag gjort allting förut den första punkten, hoppa på skidorna och skida, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på den dåliga vintern som varit. Jag och mina kompisar har pratat en del om det här och häromdagen växlade jag även några ord med modersmålsläraren. Att den minst sagt konstiga vintern påverkar vårt humör håller vi alla med om, jag menar klart man blir lite snurrig när det kommer snö först efter jullovet och nästan smälter bort helt innan det knappt hunnit bli mars. Jag minns att jag var så bitter på julafton då jag inte hade någon som helst julstämning då marken var alldeles grå, och nu känner jag mig lat och slö då min hjärna sakta men säkert redan skulle vilja förbereda sig för sommarlov då det brukar bli dags för det strax efter att den sista snön smält bort. Så är det ju inte alls detta år då allting är upp och ner. Tänk hur stor påverkan vädret kan ha! Jag hoppas verkligen på att min studiemotivation återvänder inom kort annars kommer de resterande fyra månaderna att bli riktigt tunga.

Så småningom börjar det även bli dags att välja kurser inför nästa år och bara det är ju ett stort projekt som kommer att ligga o gnaga i mig ända tills det är gjort. Som mellis behöver jag välja minst 15 kurser vilket kan verka lite till skillnad från 30 som jag de två senaste år har varit tvungen att välja, men efter att ha ögnat igenom beskrivningen på alla kursers innehåll har jag bara hittat 10 kurser som jag skulle kunna tänka mig att gå varav hälften är obligatoriska, så jag måste välja till något ämne som inte intresserar mig.  Just nu ligger valet mellan fördjupad historia eller psykologi. Två ämnen jag  inte är så värst intresserad av men eftersom jag har gett mig f*n på att bli student så det är bara att ta tjuren vid hornen och kämpa på ända in i det sista även om det betyder att jag måste gå en massa tråkiga kurser. Vem vet, jag kanske har stor nytta av att veta vem som deltog i OS 776 f.Kr. eller förstå drömmar fastän det inte känns så viktigt just nu. Man ska aldrig säga aldrig!

Då årets abiturienter tackat för sig i och med bänkskuddardagen på torsdagen var Lovisa Gymnasiums mellisar nu officiellt äldst i skolan. Fredagen var De Gamlas dag, vilket betydde fullt program från morgon till morgonnatt för både LG:s och Myllyharjun lukios andraårsstuderande, eftersom skolorna enligt tradition dansade tillsammans. Flickorna hade storsatsat på klänningar och håruppsättningar, medan pojkarna gjorde sitt bästa iklädda diverse farbröders och småkusiners frackar. Dagen bestod av fyra dansföreställningar, en gemensam middag, fotografering, och efterfest. Jag börjar inte gå igenom dagens alla detaljer , utan bjuder istället på bilder tagna av Karolina Lindfors.

Trots att de flesta av oss som dansade led av sjuka ben och andra lindriga trötthetssymptom på lördagen, är vi nog alla överens om att fredagen blev ett minne för livet.

Märtha Vesterback, elevhandledare och dansguru, avtackades av eleverna efter kvällsföreställningen.

Ett år har gått sedan jag lämnade Finland för att spendera tre månader i Spanien. Det är en tid som jag kommer att minnas för resten av livet.

Jag togs varmt emot av min värdfamilj, av deras släkt och vänner. Det tog mig två veckor att komma över chocken av att vara i ett främmande land med en främmande kultur, med ett främmande språk och med nya människor. Till chocken hörde att jag inte kunde prata något språk ordentligt, och jag visste inte riktigt vad som hände runt omkring mig. Då man kommer till ett nytt land börjar man om från noll och man ger andra ett intryck av att man är dum då man är ny och inte förstår någonting.

Jag förstod någorlunda bra spanska redan efter en månad. Mina skolkamrater visade att de verkligen brydde sig om mig. Men jag kände mig tillika som ett litet barn som inte klarade sig själv. I takt med att jag lärde mig mer spanska och lärde mig spanjorernas seder och vanor så började jag också känna mig mer självständig.

De första skillnaderna som jag märkte mellan kulturerna var t.ex att TV:n alltid var påslagen då vi åt. De åt sin mat med gaffeln i högra handen och med brödet i vänstra, medan jag åt min så som jag anser att hör till gott bordsskick. Jag tyckte att deras sätt att äta var  dåligt bordsskick, men vem vet, kanske de trodde att jag kinkade med maten

Min utbytesperiod kan förlikas med ett isberg. Hemma i Finland såg jag isberget på långt håll, då jag anlände stod jag på toppen av isberget, och mot slutet av min utbytesperiod så kunde jag dess dimensioner.

De var svårt att ta farväl av alla och komma hem till Finland igen. Jag påminde mig själv hela tiden om att det var inte ett ”adios” utan ett ”hasta luego”, men det hjälpte föga. Jag var på dåligt humör när jag kom hem, jag var trött och jag ville vara för mig själv. Jag skulle helst bara ha åkt tillbaka. Varför kände jag inte så här då jag kom till Spanien, efter att ha sagt farväl åt alla här?  Min teori är att jag visste att jag skulle få se dem på nytt, och att chocken av allt det nya höll tankarna borta.

Världen kändes som en mycket mindre plats efter att jag kommit hem. Jag utvecklades mycket under min utbytesperiod, lärde mig att ta mer ansvar och att klara mig själv. Jag fick insikt i andra kulturer, men tillika observerade jag och ifrågasatte våra egna finländska vanor. Att vara utbyteselev vidgade verkligen mina vyer. Jag rekommenderar andra att åka som utbyteselev om bara möjlighet finns.