Igår hade jag förberett mej för en lång dag med provövervakning och – bedömning, individuella utvärderingssamtal med filosofigruppen, skolkonferens, föräldramöte, kommunfullmäktiges aftonskola och kommunstyrelsemöte genom att äta ett näringsrikt morgonmål och lacka naglarna. Eftersom det var kavajdag på grund av alla möten ville jag vara riktigt snofsig så jag tog min svarta läderkjol, som jag faktiskt inte använt på länge.
Jag var riktigt nöjd, fick en hel hög med essäsvar bedömda medan nybörjarna skrev rellaprov. Sen tog jag mina pappershögar och gick till lärarrummet. Alla elever jag mötte såg så glada ut, jag blev på ännu bättre humör. Sen skulle jag ännu få sitta ner en stund i den sköna soffan i lärarrummet innan det var dags att stiga upp och gå till följande lektion. Men när jag nu då skuttade omkring där i lärarrummet så gjorde en kollega mej uppmärksam på att kjolen har spruckit. Eller rättare sagt hade baksömmen gått upp så där ungefär tio centimeter.
– ”Herregud, har vi jesustejp?” ropar religionslärarinnan.
Det hade vi inte, men det fanns sådan där annan brun tejp som man använder när man packar lådor. Så då kunde jag stå där mitt på golvet helt lugnt medan vår händiga matematiklärare lappade läderkjolen med brun paketeringstejp och allt var frid och fröjd igen. Kjolen var som ny. Så i vårt lärarrum kan vi fixa det mesta!