Lovisa Gymnasium

Här bloggar fyra elever och en lärare om vardagen i ett litet gymnasium utanför Ring III.
Header

Här på Lovisa Gymnasium ordnades detta läseår en tillämpad kurs vid namn Antikens myter och berättelser. Vi elever som valde kursen hade ingen aning om att man under kursens gång skulle göra en studieresa till Aten och detta var precis som de handledande lärarna i kursen ville.

Efter planeringar, bokningar och föräldramöte åkte vi 12 elever och lärarna Ann-Christine Kosonen och Patrik Stenvall till Aten.

Dag 1: Klockan 11.00 på lördagsmorgonen den 15. 9 startar bussen utanför gymnasiet och rullar iväg mot Helsingfors. Flygfältet är lugnt och vi har gott om tid efter säkerhetskontrollen. Efter ett litet mellanmål märker vi att flyget är försenat med ungefär en halvtimme vilket inte gjorde någon större skillnad i våra planer för dagen som skulle mest gå till resandet.

Flyget landar i det varma och soliga Aten ca.18.40. Vi hoppade på bussen som förde oss in till Aten där vi tog taxi till Hotel Pergamos. Hungriga som vi var gick vi genast ut för att hitta ett matställe. Ja..matstället som kanske inte var det som vi förväntade oss av Greklands matkultur. Vi fick nöja oss med mat som direkt sakt liknade som om de hade köpt det från Forsby K-market.

Trötta gick vi tillbaka till hotellet och inte varade det länge förrän alla hade somnat.

Dag 2: Under den andra dagen var vädret mycket skiftande. Regn, sol, regn, sol, regn och lite till regn. Vi bestämde oss endå för att hålla vid vårt program och åkte metro till Akropoliskullen. Alla tempel, teatrar och ingångar fick vi själva berätta om, alla hade före resan gjort en liten presentation av något på Akropoliskullen. Där i det skiftande vädret gick vi runt och hörde på varandra när vi berättade om Parthenon, Erechteion, Dionysosteatern osv. Efter flera timmars rundtur tog vi metron tillbaka till hotellet för att vila oss. Senare på kvällen gick vi tillsammans ut för att äta. Denna gång på ett bättre matställe.

Dag 3: Dagens planering var en båtresa till ön Aegina och denna dag var vädret faktist på vår sida, ca.28 grader i solen och molnfri himmel. Båten gick från den massiva hamnen Pireus och båtresan tog oss mellan flera öar på ungefär 1h till Aegina. På ön åt vi en liten lunch och efter det fick vi fritid till några timmar. Flera av oss elever tog till vara chansen att simma i medelhavet. Efter ett dopp i det blå satt vi ner oss vid en restaurang och åt lite glass i väntan på att båten skulle gå. Påväg till båten var det många som köpte pistascher odlade på ön. Efter båtresan tillbaka till Pireus gick några för att shoppa medan andra ville åka till hotellet för att slappna av före kvällens gemensamma middag.

Dag 4: Före resan hade vår handledande lärare Ann-Christine kontaktat en lärare på suomi-koulu i Aten. Läraren Terhi hade en son som gick i skola i Varkitzi. Där fick vi träffa grekiska elever och veta om hur det är att gå i en grekisk skola. Vi vistades i Varkitzi ungefär 2h tills eleverna gick på frivillig skola efter den egentliga skolan där de spenderar ca.3 h varje dag. På vägen hem i bussen var vi nära att stekas av hettan när enda luftkonditioneringen var öppna fönster. När vi väl kommit ut ur bussen tog vi oss till Akropolis för att kolla in Akropolis muséet. Många av oss kom att tänka på hurdan intressant kultur och religion antikens greker hade byggt upp. Cykloper , titaner, gudar och oändliga maktkamper mellan far och son. Fascinerande var också att muséet är unikt på sitt sätt att man kan stå inne och titta på en miniatyrmodell av templet och sedan titta ut ur de stora fönstren riktade mot Akropoliskullen och se hela templet pårikitigt. Efter en rundtur i muséet hade vi några timmars fritid för att köpa souvenirer och att njuta av Aten. På kvällen hade vi sista gemensamma middagen före hemresan nästa dag.

Dag 5: Sista dagen gick åt till att packa och resa hem. Vi åkte metro till flygfältet och steg ombord på flyget till Frankfurt där vi skulle mellanlanda. Vi anlände till Frankfurt och hade ca.4h tid tills flyget skulle avgå. Flyget hade blivit försenat med en halvtimme och därmed hade de bytit avgånsporten. Där satt vi helt lugnt vid A20 när flyget skulle avgå från A34. Somtur kollade två av oss resenärer ännu en sista gång på den stora tavlan där det stod var och när vissa flyg skall avgå. Vårt flyg var alltså flyttat till en annan port och vi fick eld under baken när vi sprang genom terminalen. Lyckligtvis hade de inte ännu börjat stiga ombord på flyget.

Lyckliga satt vi på planet hem till Helsingfors där vi anlände ca. 23.00. På bussen hem satt ett gäng lyckliga elever som tackar våra lärare för att de planerat denna resa för att vi skulle få lära oss mera om Antika grekland och deras myter. Resan var mycket bra men många var säkert också nöjda med att komma hem och få sova i egen säng.

 

χαιρετισμούς από την Αθήνα! / Hälsningar från Aten!

En av Lovisa gymnasiums elever,  Bille Sirén beslöt sig för att ta ett mellanår och vistas nu i Tyskland. I följande inlägg berättar han med egna ord hur livet ter sig där.

 

 

I skrivande stund sitter jag utvilad, frisk och inspirerad framför min dator. Jag befinner mig i en kall, ruskig och regnhärjad förort kallad Weding precis utanför Flensburg. De facto ligger Danmark endast en hurtig cykeltur ifrån, och det låter känna av sig; Trots att jag är här för att lära mig tyska under mitt utbytesår kan jag snacka svensk nu och då med danska vänner.

Det är Rotary Youth Exchange som erbjuder mig den unika chansen att spendera ett år utomlands. Efter intervjuer, skolningstillfällen och en hel massa pappersarbete var jag i augusti redo att ta flyget till Hamburg. Väl här tog sedan nästa Rotaryklubb hand om mig och hela min vistelse – ända från att plockas upp på flygfältet till att hitta ett fotbollslag för mig. Jag är evigt tacksam för insatsen värdfamiljer och Rotarier står för.

Min vardag i Flensburg är naturligtvis annorlunda än i Lovisa. Visserligen är det lång väg till ”Stora Tyskland” – Hamburg, Berlin, Köln och München – men trots det är proportionerna helt andra. (Visserligen bär det ännu av till Oktoberfest, Neuschwanstein och Bundesliga-fotboll för mig, för att inte nämna shopping i närmsta miljonstaden Hamburg.) Men för att förstå skolsystemet bättre är det nödvändigt att känna till några termer. För det låter väl vansinnigt att säga att mitt gymnasium Goethe-Schule med sina 700 elever hör till de mindre av de 6 gymnasierna i staden?

I den tyska Grundschulen spenderar man de fyra första åren i skolan (från sex års ålder framåt). Beroende på hur bra en elev presterar det första året, beslutar man om en elev ska stanna ett år till eller rentav hoppa över ett år. Detta är orsaken till varför min klass består av elever födda såväl 1994, 1995 som 1996.

Därefter väljer man mellan Realschule, Gemeinschaftsschule och Gymnasium – i en inofficiell rangordning från minst högklassiga till mest. Sedan finns även en s.k. Berufsschule, med endast yrkesutbildning. Efter Abituren i klass 13 kan man sedan direkt söka in till ett Universität (varför inte Flensburgs växande, moderna universtitet), eftersom värnplikten bundesomfattande slopades för två år sedan.

Min skola heter Goethe-Schule Flensburg, och är alltså ett  av sex gymnasier i centrum. Sedan finns det några fler Gemeinschaftsschuler och ungefär lika många Realschuler. Grundschulerna går inte att räkna på en mänsklig mängd fingrar.

Till systemet liknar tyskarnas gymnasium mera vårt högstadium: Vi har en profilklass (jag kunde välja mellan språk-, samhälls- och naturvetenskapsprofil) och en gemensam klasslärare. Här behandlas även mobbning regelbundet, vilket kändes som ett avlägset problem vid det här laget.

Att jag valde naturvetenskapsprofilen betyder att jag förutom mitt huvudämne fysik även har mycket biologi (genetik – vi ses nästa år igen, ingen chans att jag får sådant till godo), matematik och samhällslära/ekonomikunskap. Fysik och matematik klarar jag av någorlunda, så länge jag inte behöver förklara skeenden på något annat än vårt internationella matematikspråk. När det kommer till analys och tolkning av Johann Wolfgang Goethes Faust (nationaleposet, skrivet på 1700-talstyska) försöker jag mitt bästa för att hänga med, för jag hör till de få utbyteselever som faktiskt skriver prov precis såsom mina tyska klasskamrater.

För övrigt gäller det att för oss finnar även kontrollera oss själva socialt. I Tyskland ska man inte skämta om ”Tack nu bara”-ironi, för här följs faktiskt varje Danke av Bitte. Och är inte Danket uppriktigt, så kan man vara säker på att Bittet är det.

Ett annat viktigt ord för mig är Entschuldigung. Det händer tyvärr mer än ofta att jag duar en lärare, vilket inte ännu är så farligt, kan tolereras en gång, men att dua rektorn kommer inte på tal. I tisdags fick jag erfara artigheten när min praktikumskollega vid Flensburger Tageblatt Christian bad en pojke ställa upp sig för foto: ”Är Ni så snäll och ställer Er där borta?”

Det på tal om artighet och människonärhet. Ta väl vara på er själva där i Finland och framför allt, ta väl vara på varandra!

Hau rein!