Studentskrivningarna är i full gång. Realprov I. Jag sitter uppe på läktaren och övervakar att allt går rätt till, ibland får jag stiga upp och eskortera någon kissnödig abiturient till toalettdörren. Trots att det ansvarsfulla uppdraget kräver sin koncentration, har jag möjlighet att låta tanken flyga. Här sitter de nu och funderar och tänker och skriver, suddar ut och skriver igen. Äter en smörgås eller två, lite choklad, dricker kaffe ur medhavd termos när det känns bra med en paus.
För mindre en tre år sen såg jag dem första gången. En del (speciellt pojkarna) var lite kortare då, hårfärgen och frisyren har också ändrats flera gånger (speciellt för flickorna). Nu ska de då prestera, kunna formulera sig och pressa fram den kunskap som finns i bevarad i långtidsminnet, moget och reflekterande ska de skriva, visa att de har både specialkunnande och allmänbildning.
Jag håller tummarna och sänder positiva tankar till var och en av våra abin som sitter och gör sitt bästa. Du kan, du kan, heja heja. Ge inte upp ännu, tänk, tänk, tänk. Du kommer nog på det! Du kommer att lyckas! Nu gäller det! Men ta det lugnt, njut av stunden om du kan. Det är okej om det känns lite nervöst, sväng det till positiv stress. Andas djupt. Fokusera. Och kom ihåg att du är värdefull, hur det än går.