Lovisa Gymnasium

Här bloggar fyra elever och en lärare om vardagen i ett litet gymnasium utanför Ring III.
Header

Mens sana in corpore sano

21.04.2012 20.17 | Skriven av Siri Kosonen i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Mens sana in corpore sano)

Låter inte rubriken tjusig ? För alla er som behöver friska upp allmänbildningen kan jag berätta att det betyder  något i stil med ”en sund själ i en sund kropp” på latin.  Det här är kanske något  en del av oss upptagna gymnasieelver glömmer att leva upp till, därför vill jag påminna er alla om hur viktigt och bra det är att ta hand om sig själv och sin kropp.

Nu när vårsolen börjar titta fram och termometern skjuter i höjd fins det ingen orsak till att inte gå ut och andas lite frisk luft. För visst känns det ju så mycket bättre efteråt?  Redan en kort promenad gör susen! Ännu bättre är det såklart om man verkligen går in för att leva sunt och riktigt svettas och anstränger kroppen reglelbundet. Jag garanterar att alla som kännt sig trötta i vår kommer att vara hur pigga  som helst efter lite frisk luft och svett.

Så alla ni som sitter och stirrar in i skolböcker eller datorskärmar dagarna i ända, ta en paus och ge naturen och den friska luften en chans,  du kommer knappast att ångra dig !

 

Den efterlängtade våren

19.04.2012 18.45 | Skriven av Jenny i Okategoriserade - (en kommentar)

Med sex veckor kvar av skolan kan man nog säga att många redan börjat längta efter sommarlov. Nu gäller det att hitta energi till att dra den sista slutspurten och få en bra avslutning på det här läsåret. Själv tror jag nog att den här sista perioden kommer gå jätte snabbt. Mycket är på gång som t.e.x nästa års läsordningar och ett besök till en av årets designstäder, alltså Helsingfors. Ett stort tack till alla fonder som gör det möjligt för oss att göra dom här små men uppskattade resorna.

Det att alla har börjat ta fram sina vårkläder i mycket piggare färger och satt bort vinterns tjocka ylletröjor gör också vardagen mycket piggare, i alla fall för mig. Svårt att tro hur mycket man egentligen påverkas av dom här årstiderna. Skönt känns det ju också att ha första året av gymnasiet undanstökat. Det jag mest ser fram emot för nästa år är nog att få fördjupa sig i de ämnen som man sedan planerat att skriva. Första året går  ju till största delen åt att få de obligatoriska kurserna udan

Jag börjar dessutom vara på slut rakan med mitt år som medlem i elevkårsstyrelsen. Idag hade vi ett möte lite angående det vi åstadkommit under året, helt enkelt checkade läget. Den här verksamheten är något som jag verkligen rekommenderar att man tar del av ifall man har chansen. Jag har haft jätte roligt och fått uppleva nya saker och lärt mig samarbeta med nya människor. Att tvinga sig själv utanför sitt eget trygga område kan verkligen göra gott för en! I vår skola har dessutom elevkårsstyrelsen en bra möjlighet att påverka och göra förbättringar. Nya idéer tas väl emot. Kort sagt är det här någonting jag tycker alla borde få prova på.

Titanic 100 år

14.04.2012 13.32 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (2 kommentarer)

Det har gått 100 år sedan RMS Titanic körde på ett isberg och sjönk.  Med på resan var 63 finländrare och av dem räddades 20 st, en av dem var min mormors mormor Maria Mathilda Backström. Hennes två bröder Wilhelm och Birger samt hennes man Alfred omkom dock i olyckan. Jag har tagit reda på en hel del om hur Mathildas liv och den ödesdigra resan med Titanic. För att mina skolkamrater och lärare i Lovisa gymnasium skulle få ta del av min berättelse har jag hållit ett föredag i skolan för dem. Så här berättade jag :

Vi går hundra år bakåt i tiden. I Southampton ligger Titanic och väntar på att få åka på sin första resa över Atlanten. Hemma i Kejtala förbereder sig Mathilda på att resa till Amerika. Landet där hon förrut jobbat som hembiträde. Nu har hon varit hemma i tre år. Mathilda är min mormors mormor.Hösten 1911 gifte hon sig med Alfred, barndomvännen som också varit i Amerika och jobbat. Alfred får ett bra anbud om att bli förman för ett nytt bygge i New York. I hemlandet är det ont om jobb så den lilla familjen besluter sig för att åka. Alfred vill gärna jobba med folk han känner så han frågar Mathildas bröder Vilhelm och Birger att följa med. De tackar ja och sällskapet börjar planera resan. En biljett till Amerika, också tredje klass biljetten är väldigt dyr. Så fort man förtjänat ihop pengar skulle man resa.

Den 1 april 1912 spänner Mathildas storebror Viktor för gårdens häst och med hästskjuts åker sällskapet den första tiokilometers etappen av den långa resan. I Lovisa stiger de på tåget som för dem till Lahtis. Efter övernattning i Lahtis fortsätter resan med tåg till Hangö. I Hangö skickar Mathilda ett kort hem till sin mor. Här skriver hon att resan har gått bra så här långt. Fartyget Polaris lägger ut från Hangö och nu lämnar de fädernelandet bakom sig. Efter att ha gått i hamn flera ställen på vägen kommer de slutligen till Hull i England. Nu återstår endast en tågresa till Southampton där Titanic står och inväntar sina passagerare. Den 10 april bogseras jätteångaren ut för att sedan starta ångpannorna och efter sista anhalten i Queenstone på Irland styr hon ut mot Atlanten. Så här berättar Mathilda om Titanic :”Då vi steg ombord på Titanic blev jag förbluffad av hur fint det var fastän vi reste i tredje klass. Först tittade vi på alla sevärdheter, sedan vandrade vi på de ståtliga mellandäcken och lyssnade på musik och sång. Vi ångrade inte båtvalet,Titanic var som ett flytande palats”. Mathilda som förrut rest över Atlanten kände sig inte speciellt orolig för denna resa då Titanic ansågs vara osänkbar.

Klockan 22.00 på kvällen den 14 april var allting som det skulle.”All right” rapporterade fartygets officerare vid vaktombytet.Titanic gled vidare i full fart med oändrad kurs lysande i natten,trots varningar om isberg. Det var en natt så vacker att den knappast kunde bli vackrare. Uppe på däck var det kolmörkt, men en stjärnhimmel gnistrade över Titanic. Havet låg som en spegel, det var inte ofta Atlanten var så stilla.Ett isberg kunde kapsejsa när det drivit och smällt en tid, och med extrem otur kunde en svart sida vändas upp, svart av berg, sediment och havsvatten. Det var mot ett sådant isberg jätteångaren höll kurs den natten. 23.45 vaknar Mathilda av en hård smäll och får en tydlig känsla av att fartyget stött mot något. Hon väcker sin man Alfred som sover lugnt. Alfred går upp på däck för att se efter vad som händer och kommer tillbaka och berättar att fartyget kolliderat med ett isberg. Mathilda och Alfred skyndar sig båda nu upp på däck. Hon hinner inte ens klä på sig utan är iförd endast underkläderna och en sjal. Det är inte helt enkelt att hitta vägen från tredjeklass avdelningen upp på däck. Uppe på däck är det redan fullt av folk, men de flesta är ännu helt lugna. Besättningen gör allt för att lugna människorna och säger att det inte är någon fara.Strax tidigare hade gonggognen ljudit av tre hotfulla slag, utkiken i masten hade fått syn på ett isberg om styrbord. Titanic svängde babord,men för sent. Titanic kunde hållas flytande med fyra vattenfyllda avdelningar men då 90 meter av skrovet slets upp fylldes sex avdelningar. Titanics hjärta slutade att slå,maskinerna stannade. Hon gled fortfarande fram genom natten men kom snart att ligga stilla på det spegelblanka havet. Både fartygets konstruktör och kapten visste nu vad som skulle ske.

Uppe på däck uppmanades Mathilda att ta på sig ett livbälte för säkerhets skull. Här visste ingen av passagerarna riktigt hur stor faran egentligen. Många tyckte att det kändes säkrare att det stanna kvar på det stora fartyget än att försöka sig i någon livbåt. Men småningom märkte Mathilda att besättningsmännen började se allt mer nervösa ut. Mathilda kommer ihåg panikslagna skrik,mörka blickar och folk som skuffade och sparkade varandra. Hon såg inte att någon skulle ha skjutits omkring sig endast nödraketer såg hon skjutas iväg. Mathilda ville inte gå i någon livbåt eftersom Alfred inte fick följa med. Han uppmanade henne att ändå göra det och då lovade han att försöka komma efter i en senare livbåt gick hon slutligen med på att lämna Titanic och klev ner i en livbåt. Det här var det svåraste beslutet i Mathildas liv och det var sista gången hon såg Alfred. Livbåten Mathilda kom i var proppfull och det har visat sig att denna livbåt D var den sista som for iväg från Titanic. Här fanns det inget utrymme att röra sig, alla var olika klädda. Mathilda frös väldigt illa i den iskalla natten, endast livbältet hjälpte lite till att hålla värmen. ” Det var en hemsk syn då den ståtliga Titanic sjönk ner i djupet,man hörde hjärtskärande skrik, skrik från fartyget,skrik från båtarna där de räddade såg sina anhöriga kämpa för livet i det kalla vattnet för att slutligen sjunka under ytan. På fartyget lyste lamporna in till det sista. Då den sista raden av ljus försvann ur synhåll visste vi alla att det jättelika fartyget var påväg mot havsbottnen,berättade Mathilda då hon kom tillbaka till Finland. Klockan 02.20 15.4 1912 sjönk Titanic under ytan.

Vid fyra tiden på morgonen fick Mathilda syn på fartyget Carpathia som kom för att hjälpa de överlevande. Ombord på båten bjöds man på varm mat och vin. Det var fullt av folk överallt. Efter det par dagar gled Carpathia i land i New York. Framme i New York fick Mathilda bo på ett kvinnohotell,där fick hon kläder och behandlades väl. Rederiet White Star Line betalade hennes uppehälle.Det här gav dock ingen tröst i sorgen att hennes man och bröder drunknat. Då budet om olyckan nådde hembyn Kejtala lamslogs hela byn och arbetet stannade upp i gårdarna.

Efter en vecka startade Mathilda resan hem tillbaka till Finland. Att resa över Atlanten igen kändes nog skrämmande men än mer skrämmande hade det varit att bli ensam kvar i Amerika. Den 9 maj var Mathilda hemma i Finland och den 29 juni föddes dottern Alfhild Maria, det enda Mathilda hade kvar av Alfred. Mathilda kom tillbaka till hemgården och blev  kvar där hela livet. Mathilda gifte aldrig om sig.

Hon dog 30 juli 1947 och ligger begravd på gravgården i Abborfors bredvid sin bror Viktor. Mormors morfar hittade aldrig, han följde Titanic i djupet.

Alfred

Mathilda