I samband med utvärderingen av en obligatorisk religionskurs för abiturienterna bad jag gruppen på olika sätt utvärdera kursen i allmänhet och religionsämnet i synnerhet. Som första blogginlägg i den här tredelade serien om religion i gymnasiet kommer här vad en grupp tänkte om volontärarbetet, som ingick i kursens arbete:

Vi fick som uppgift i religionskursen som handlar om etik att göra ett volontärarbete. Det skulle gå ut på att hjälpa någon annan utan att få något i gengäld. Vår lärare ville ge oss en chans att prova på hur det här kändes. Arbetet var väldigt givande fastän många säkert gör liknande också utan att det hör till innehållet i en kurs.

Utdrag ur en av rapporterna över volontärarbetet:

”Det kändes väldigt bra att kunna vara till stor hjälp för någon. Om man jämför känslan då man just köpt eller fått någonting fint och spännande, en dator till exempel, så visst är man väldigt glad och nöjd men att känna att man varit till stor hjälp för någon annnan känns enormt mycket bättre. Då kan man vara nöjd med sig själv. Det var ingen stor uppoffring för mig att vara en eftermiddag och hjälpa till där men för min pojkväns mommo betydde det jättemycket. Jag blev än en gång påmind om att genom att göra små saker kan man vara till stor glädje för någon annan.”

Grundidén var att vi blev små glädjespridare och kanske också få inspiration till att göra något liknande i framtiden.

Skrivet av Lotta, Charlotta, Anna, Alexander och Martin.

Med batterierna laddade och frysen full av blåbär (vilket inte är min förtjänst) är det bara att se fram emot ett nytt läsår. För lärarnas del inleddes höstterminen idag med gemensam planeringsdag, så nu är vi fotograferade, organiserade och redo för eleverna i morgon.

Visst är det skönt att vara ledig, sommaren har gett både absolut nödvändig återhämtningstid och ny inspiration, men egentligen ska det bli ganska skoj att återgå till arbetsrutinerna. Ser fram emot att få jobba med dynamiken i grupperna och få handleda våra elever i alla intressanta kurser som jag får undervisa i. Och att träffa kollegerna igen förstås!

Lovisa Gymnasium har den här våren bakat 36 närstudenter. Resultatet är gott och var och en av dem är väl värd att stråla i glansen av den vita mössan och studentlyran på dimissionsdagen. Ett delmål är nått, livet fortsätter, nya utmaningar kommer.
Under gymnasieåren har de väl valda ingredienserna av god kvalitet fått mogna på vägen till examen. Vi har med lokal professionalitet kryddat med bästa förmåga för att ta fram det unika hos varje student. Modersmål, språk, matematik och realämnen i rejäla doser utdelade under Värdeträdets respekt, hänsyn och tolerans har burit frukt.

Lokalproducerat och småskalig när det är som bäst: trendigt, ekologiskt hållbart, fräscht och av god kvalitet.

Grattis alla närstudenter!

Lärarkollegiet samlades på fredagskvällen för att äta, umgås och gå på teater. Det var återigen en lyckad TYKY-grej! Med det här gänget har man aldrig tråkigt, och när man dessutom kröner gott sällskap med god mat, dryck och Svenska Teaterns både roliga och tankeväckande pjäs Remont, så lever man länge på det igen.

Igenkänningsfaktorn var hög gällande rollfigurerna i pjäsen. Självreflektiva som vi lärare är, så kände vi igen oss och berördes av det mänskliga och existentiella budskapet i pjäsen. Och igen imponerades man av de fina skådespelarinsatserna, som verkligen kommer till sin rätt på en liten och intim scen som Amosscenen. Rekommenderar varmt!

Livet går inte alltid som man har tänkt sig, det får man vara beredd på. Men det gäller att göra det bästa av läget och ta ansvar för det man gör, människan är sårbar. Budskapet i pjäsen blev för mej att vi har möjlighet att göra olika val, vad som är rätt eller fel är svårt att säga, men om man vill komma nära något som liknar lycka gäller det att värdesätta det man har, ha mod att förändras om det behövs, men framför allt att gilla läget när man väl bestämt sig. Att ta skurborsten i vacker hand och göra så gott man kan och förstå, att min lycka är mitt eget ansvar.

Igår hade jag förberett mej för en lång dag med provövervakning och – bedömning, individuella utvärderingssamtal med filosofigruppen, skolkonferens, föräldramöte, kommunfullmäktiges aftonskola och kommunstyrelsemöte genom att äta ett näringsrikt morgonmål och lacka naglarna. Eftersom det var kavajdag på grund av alla möten ville jag vara riktigt snofsig så jag tog min svarta läderkjol, som jag faktiskt inte använt på länge.
Jag var riktigt nöjd, fick en hel hög med essäsvar bedömda medan nybörjarna skrev rellaprov. Sen tog jag mina pappershögar och gick till lärarrummet. Alla elever jag mötte såg så glada ut, jag blev på ännu bättre humör. Sen skulle jag ännu få sitta ner en stund i den sköna soffan i lärarrummet innan det var dags att stiga upp och gå till följande lektion. Men när jag nu då skuttade omkring där i lärarrummet så gjorde en kollega mej uppmärksam på att kjolen har spruckit. Eller rättare sagt hade baksömmen gått upp så där ungefär tio centimeter.
– ”Herregud, har vi jesustejp?” ropar religionslärarinnan.
Det hade vi inte, men det fanns sådan där annan brun tejp som man använder när man packar lådor. Så då kunde jag stå där mitt på golvet helt lugnt medan vår händiga matematiklärare lappade läderkjolen med brun paketeringstejp och allt var frid och fröjd igen. Kjolen var som ny. Så i vårt lärarrum kan vi fixa det mesta!

Studentskrivningarna är i full gång. Realprov I. Jag sitter uppe på läktaren och övervakar att allt går rätt till, ibland får jag stiga upp och eskortera någon kissnödig abiturient till toalettdörren. Trots att det ansvarsfulla uppdraget kräver sin koncentration, har jag möjlighet att låta tanken flyga. Här sitter de nu och funderar och tänker och skriver, suddar ut och skriver igen. Äter en smörgås eller två, lite choklad, dricker kaffe ur medhavd termos när det känns bra med en paus.

 
För mindre en tre år sen såg jag dem första gången. En del (speciellt pojkarna) var lite kortare då, hårfärgen och frisyren har också ändrats flera gånger (speciellt för flickorna). Nu ska de då prestera, kunna formulera sig och pressa fram den kunskap som finns i bevarad i långtidsminnet, moget och reflekterande ska de skriva, visa att de har både specialkunnande och allmänbildning.

Jag håller tummarna och sänder positiva tankar till var och en av våra abin som sitter och gör sitt bästa. Du kan, du kan, heja heja. Ge inte upp ännu, tänk, tänk, tänk. Du kommer nog på det! Du kommer att lyckas! Nu gäller det! Men ta det lugnt, njut av stunden om du kan. Det är okej om det känns lite nervöst, sväng det till positiv stress. Andas djupt. Fokusera. Och kom ihåg att du är värdefull, hur det än går.

Ibland lyckas tajmningen. Kvinnodagen till ära diskuterar vi könshormoner och hur de påverkar människans beteende och upplevelser. Tajmingen var bättre än jag i mina goda pedagogiska avsikter någonsin medvetet hade kunnat åstadkomma. Psykologi är ett mångsidigt ämne, och från hormoner kan man komma in på olika sätt att ta bort kroppsbehåring till hur kön uppskattas och värdesätts socialt och kulturellt. Vad är kvinnligt respektive manligt och vilka förväntningar har vi på oss utgående från om vi har mera östrogen eller testosteron? Och vad är det som uppskattas socialt? Varför är det inte så bra om en kvinna har kraftig behåring på överläppen medan en karl får odla sin snorbroms ifred?

Slutsatsen (åtminstone på en psykkatimme) kunde inte bli annan än att en människa är mera än sina biologiska förutsättningar och att vi inte blint styrs av hormonerna. Hormonerna är ingen ursäkt, alltså. Bromsen finns någon annan stans…

Vår skola har redan i många år firat Internationella kvinnodagen med en konsert. I dag fick vi ta del av en Mirella Pendolin-Katz som accompanjerad av Kalle Katz tog oss med på en sångkavalkad med stora artister som betytt mycket för musiken. Det var allt från Aretha Franklin, Mama Africa, Joni Mithell och Janis Jopin till Madonna, Nina Persson och Adele. Vi fick en liten dusch musikhistoria kombinerat med svängiga tolkningar. Det var begåvade och intressanta kvinnor som lyftes fram. Det behövs fortfarande en dag, också i det så kallade jämlika Finland, för att vi ska komma ihåg också de begåvade kvinnorna inom musiken.

Kan du, utan att lunta från min lista i början av stycket, räkna upp tio kvinnor som under de senaste 50 åren haft en betydande roll inom musikvärlden?

Är stort bäst och vackrast och litet för dyrt och dåligt? Den uppfattningen får man lätt då man ser på argumenten för att, som det heter, förnya (förbättra?) gymnasienätverket. När man sen inte vill få det att se ut som om man bara ser på ekonomi och pengar (usch, usch) för man fram att större enheter har bättre resurser till ett bredare kursutbud, som möjliggör valbarhet och specialisering.
Studentexamen, som den är utformad idag, uppmuntrar också just till specialisering. Modersmålet är det enda obligatoriska ämnet. Allt annat får abiturienten plocka ihop enligt eget intresse, fallenhet och hur mycket han vill jobba. Som systemet är uppbyggt idag, där det är specialisering som gäller, ligger ett så kallat litet gymnasium lite illa till.
Därför blir jag så glad när i dagens Hufvudstadsblad (23.2.2012, s. 6) läser att Jarkko Hautamäki, professor i specialpedagogik vid Helsinfors Universitet, påminner om att gymnasiernas viktigaste uppgift är att förbereda eleven för fortsatta studier. I Lovisa Gymnasium vill vi dessutom förbereda för Livet, inte bara för studentexamen. Hautamäki har lett en utvärderingsgrupp som undersökt ” hur de unga i verkligheten klarar sig efter de gått ut gymnasiet”. Undersökningen visar att studenterna som utvärderat sin gymnasieutbildning, hör och häpna: “önskar att de fått en bättre allmänbildning”. Vidare konstaterar min nya idol Hautamäki att systemet idag gör det möjligt för eleverna att välja ämneskombinationer som lätt ger dem goda studentbetyg. Man plockar alltså russinen ur bullen – gillar man russin så äter man upp dem, smakar det inte så lämnar man russinen och äter bullen. Hautamäki föreslår en återgång till fler obligatoriska ämnen i studentexamen. Där slår han huvudet på spiken, säger jag!
Har alltså ett så kallat litet gymnasium, med sina lite färre fördjupade kurser, bättre möjlighet att ge eleverna en bredare allmänbildning? När du inte hittar tillräckligt med bara russin i din bulle får du lov att smaka på bullen också. Alltså, när du inte kan fylla den valbara delen av dina minst 75 kurser (som ska ingå för att du ska få gymnasiebetyg) enbart med fördjupade kurser i psykologi, så tar du lite historia, kemi och biologi också. Inte så illa alls!

Gymnasiet ska vara en allmänbildande skola som förbereder eleven för framtiden. Fortsatta studier är en del av Livet. Studentexamen är förstås också en del av livet för dem som valt den vägen, en viktig milstolpe. Men nu ska jag avslöja en hemlighet: (med risk för att jag får äta upp den ännu i någon form…) det finns ett liv också efter studentexamen.