Lovisa Gymnasium

Här bloggar fyra elever och en lärare om vardagen i ett litet gymnasium utanför Ring III.
Header

En annorlunda skolvecka

27.04.2014 18.12 | Skriven av antonlassas i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för En annorlunda skolvecka)

Samma vecka som Linneas grupp reste till Bryssel reste en annan till Myjava i Slovakien. Denna resa var den sista delen av skolans Comeniusprojekt, tidigare hade olika elever från vår skola rest till Ungern, Island och Turkiet. En grupp utländska elever besökte också Lovisa i februari 2013, och det var hemma hos de slovakiska Lovisaresenärerna som vi elever nu fick bo.

Vi reste iväg söndagen 5.4 och vi anlände rätt så sent på kvällen i Myjava, som är en stad med ca 15000 invånare  i nordvästra Slovkien. Efter att ha kommit fram åkte vi hem till våra värdfamiljer. Själv hade jag extremt god tur med min familj, mycket glada och gästvänliga människor. Föräldrarna i familjen talade absolut ingen engelska, men med hjälp av teckenspråk gick det bra att kommunicera.

Nästa dag fick man spendera tid med sina värdar. Jag, Jenny och Glenn fick åka runt tillsammans med Glenns värdpappa och se på sevärdheter i trakten. Vi besökte bland annat en slottsruin, det stora Stefanikmonumentet, några utkikstorn och ett ölbryggeri.

På måndag var det dags för en utfärd till Bratislava, som alla gäster fick vara med på. Vi började vår rundtur vid Bratislava slott, och efter det gick vi runt i den vackra gamla staden. Efter detta fick man shoppa om man ville, men den största delen av oss Lovisaelever valde istället att äta lunch med vår rektor och fysiklärare, som också var med på resan. På kvällen ordnades det välkomstfest i hotellet i Myjava där lärarna bodde, vilket också var en riktigt lyckad tillställning.

På tisdag var det dags för eleverna att presentera sina arbeten, eftersom resan trots allt var ett skolprojekt. Temat för veckan i Slovakien var ”The power of water”, och vi från Lovisa berättade om istidens  inverkan på den finska naturen. Temat som behandlades mest av de andra ländernas elever var vattenkraft, och presentationerna var relativt intressanta.

På onsdag morgon stack vi ut på en två dagars utfärd. Den första programpunkten för mig och fjorton andra var en enorm gunga i en nationalpark i norra Slovakien. För att komma till punkten som man skulle hoppa ut från fick man klättra upp för en 15 meter hög repstege. När man väl kommit upp till startstället var det bara att hoppa , och gunga ut på cirka 100 meters höjd.  Efter detta besökte vi Slovakiens största vattenpark, Tatralandia, och sedan åkte vi till hotellet i Tatrasbergen där vi skulle övernatta. Nästa dag åkte vi till Belianska-grottan, en enorm grotta uppe i Tatrasregionen som verkligen är ett exempel på vattnets otroliga kraft. Efter många timmar i en minibuss var det sedan dags för en rundgång i det berömda Bojniceslottet, och efter det ännu några timmar buss innan vi kom tillbaka till Myjava sent på torsdag kväll.

Fredagen var en s.k. sportdag, det vill säga att eleverna fick spela innebandy, volleyboll och pingis tillsammans, samt testa på att klättra på den fina klätterväggen som finns i skolans gymnastiksal. På fredag kväll ordandes det ännu en rolig avskedsfest, och redan halv sju på lördagsmorgonen startade vår buss från Myjava.

Som ni märker hann vi se och uppleva en hel del under vår vecka i Slovakien och nu, två veckor efter hemkomsten, börjar man så småningom vara återhämtad. Bra så, eftersom en busslast med italienare kommer på besök redan nästa vecka!

Buss-selfie.

Buss-selfie.

La vie est belle aux Bruxelles!

12.04.2014 11.26 | Skriven av Linnea i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för La vie est belle aux Bruxelles!)

La Grand-Place, Manneken Pis, EU-parlamentet, les moules-frites, våfflor och choklad kan komprimeras till ett ord; Bryssel. En grupp på tio elever som hade haft samhällslärakursen i EU-kunskap fick en fin chans att besöka EUs huvudstad tillsammans med två lärare. Avfärden för den fyra dagar långa resan ägde rum måndagen den sjunde april.

Inne i huvudstaden bodde det främst utlänningar och invandrare, vårt hotell låg i den arabiska delen av staden. Vägen in till centrum var inte så lång, och då det fanns fina byggnader och chokladaffärer på båda sidorna av gatan så kändes vägen ännu kortare. La Grand-Place sägs vara det finaste torget i världen, och det levde nog upp till allas förväntningar. Grote-Markt, som det heter på flamländska är uppfört under senmedeltiden, och är kantad av bland annat stadshuset och la Maison du Roi. Inte långt ifrån torget, i ett gatuhörn står den berömda lilla statyn av den urinerande pojken, Manneken Pis. Den är verkligen liten, bilder av den är ofta missvisande. De bästa våfflorna kan köpas här i närheten, de är sega, söta, tjocka och toppingen är valfri.

På tisdagen tog EU-parlamentarikerna Olle Ludvigsson och Nils Torvalds emot oss på parlamentet. De berättade  allmänt om EU och dess uppgifter tillika som de berättade lite om sina egna politiska karriärer och åsikter. Lite propaganda inför valet kom nog också med på ett hörn. Ludvigsson är en svensk socialdemokrat, och i åhörargruppen fanns även en hel del svenskar. Det var en berikande upplevelse att få lyssna på två rätt så olika politiker, och att tillika kunna jämföra saker och ting med vårt västra grannland. Bland annat togs det upp samtal om euron, och hur det ser ut ur svenskarnas synvinkel.

Därefter tog en svensk guide oss till plenisalen, och berättade lite mer om själva parlamentet, praktiska arrangemang och till slut lite turistinfo om Bryssel. På eftermiddagen hade vi fritid och bekantade oss lite mer med staden, och på kvällen hade vi tid att prova på några belgiska ölsorter. Belgien sägs vara ölens Disneyland, och det finns ett tusental olika ölsorter.

Dagen därpå besökte vi staden Ypres (Ieper) i Västflandern. På slagfälten i och runt denna stad utkämpades stora strider under första världskriget, och en miljon soldater miste livet här. Runda små pottar fanns kvar som minnen efter bombningarna och skyttegravar och bunkrar fanns mellan kullarna. Stora gravgårdar tillägnade stupade soldater är uppförda, och de vita stenarna lyser på de gröna fälten på lång väg. Känslan som slog en där var obeskrivlig.

Staden tillhörde de allierade, men tyskarna lyckades tränga sig in både norrifrån och söderifrån, och Ypres blev som en hästsko som stack in mot Tyskland. Allting var förstört efter kriget, men med hjälp av krigsskadeståndet som tyskarna var tvungna att betala så kunde man bygga upp allting igen. Arkitekturen är den samma som den hade varit innan kriget. Flera minnesmonument har uppförts inne i själva staden också, vi besökte en sorts triumfbåge i vilken man hade karvat in namnen på personer som stupat under kriget. Vallmon prydde många plattor och stenar, den symboliserar just slagen i Flandern under första världskriget då den blommade då slagen ägde rum.

På kvällen hade vi ännu lite tid att njuta av läckerheterna i Bryssel. Vi åkte hem på torsdagsmorgonen, trötta, men mycket belåtna efter en lyckad resa.

 

La Grand-Place

La Grand-Place, hela gruppen samlad; Stefan, André, Eero, Frank, Christina, Mathilda, Maisa, Patrik, Sami, Jesse och Oscar. Linnea bakom kameran.

 

 

Plenisalen

Plenisalen i parlamentet

 

En brittisk gravgård i Ypres

En brittisk gravgård i Ypres

 

Selfie framför Manneken Pis

Selfie framför Manneken Pis

Hyckleri

07.04.2014 19.54 | Skriven av billesiren95 i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Hyckleri)

ETT SLAG ETT SKRIK EN SIFFRA

Versalerna understryker ilskan. Kommateringen är bristfällig, ordvalet enkelt.

Vuxenvärlden försöker komma underfund med var det har gått snett i Yahya Hassans personliga utveckling. Inte skulle han, den kriminella invandrarpojken, sluka den danska ideologin med hull och hår. Inte skulle han vända sig mot sin religions innersta väsen, kalla det ”hyckleri” och pissa på sin fars heder. Dödshoten efter skymfen på teve var en logisk följd, överfallen likaså.

Varför då respektera Hassans upproriska lyrik?

Killen är 18 år. Han är uppvuxen i internets tidsålder. Hassan kunde ha nöjt sig med att gilla antimuslimska rörelsers propaganda på facebook. Han kunde ha avtjänat sitt straff, och tagit rappen som en man. Hållit käften som en man.

I stället stack han till Kiev.

Jag har frågat mig vart dagens ungdom är på väg. Plötsligt en dag väcktes hoppet till liv. Yahya Hassans ansikte dök upp i tidningen. 22 dagar färre på nacken men en massa mer skinn på näsan.

Viljan finns inom oss. Vi har en åsikt. Fast man inte alltid skulle tro det.

 

 

Lovisa Gymnasiums datasal slopas. Parkskolan tvångsflyttas till högstadiets utrymmen. Samarbetet med finska skolan intensifieras. Vi sparar i all oändlighet trots att kommunen år efter år går på vinst.

Finländska barn och ungdomar dunkas gula och blå. Politikerna nedmonterar vår välfärdsstat. Går ut i media och drar den om att ”det är vår framtid som tryggas”.

Vad gör vi finländska ungdomar åt hyckleriet?

Hade vi levt på 1900-talet hade svaret lytt att vi ryter till av vrede. Går ut på gatorna, protesterar, demonstrerar, gör vår röst hörd. Låter kostymnissarna få veta att vi inte sväljer detta.

Men se där, vi lever på 2000-talet. Staten reducerar våra rättigheter till ett minimum men vi är upptagna med våra smarttelefoner. Vi sitter i ett sjunkande skepp men vi väljer att blunda för orättvisan och i stället ladda upp några selfies. Vi sveper fram meddelandet från kompisen, knäpper rutinartat ett ”lol” och sätter bäret på tårtan: en smiley.

Ett svep, ett lol, en smiley

ETT SVEP ETT LOL EN SMILEY