Lovisa Gymnasium

Här bloggar fyra elever och en lärare om vardagen i ett litet gymnasium utanför Ring III.
Header

Tack för oss!

23.05.2014 08.43 | Skriven av Elin i Okategoriserade - (4 kommentarer)

IMG_1597

Nu lider läsåret mot sitt slut och det är dags för oss bloggare att tacka för det gångna året. Vi tycker allihop att det har varit roligt att blogga för Lovisa Gymnasium. Att vi även har blivit citerade och fått en hel sidas reportage om oss i lokaltidningen har inte heller känts så dåligt. Nu är det dock dags för att ta sommarlov och satsa fullt ut på studentskrivningarna. Vi hoppas att det har gett er lika mycket att läsa som det har gett oss att skriva. GLAD SOMMAR!

”Det har varit givande att låta tankarna sväva fritt och stöta på saker som berör en. Frukten är när även andra nappar på våra hjärtesaker” Bille Sirén

”Jag har många, många gånger suttit och rivit håret av mig då jag inte vetat vad jag skall skriva om, men trots det ångrar jag inte att jag tog chansen att blogga för Lovisa Gymnasium. Det har varit ett roligt år!” – Elin Grönroos

”Ett stort tack till alla som orkat läsa våra funderingar! Efter ett år här på bloggen är det nu dags för oss att gå vidare mot studentskrivningar och nya utmaningar. Ser redan fram emot att läsa vad nästa års bloggare har att komma med” Anton Lassas

”Det känns fint att jag har haft möjligheten att vara med och presentera Lovisa Gymnasium genom att skriva till bloggen. Jag önskar alla läsare en riktigt trevlig sommar!”Linnéa Lindfors

IMG_1599

Ett läsår går mot sitt slut, sommarpluggande nalkas för blivande abiturienter och världens dörrar går snart upp för oss. Hungriga, vetgiriga, våghalsiga och förväntansfulla slänger vi unga människor oss ut i vuxenlivet, efter att ha stökat undan ”mognadsprovet” – matriculation examination. Vi ska äga världen, framtiden är vår.

Men har alla för ambition att gå på rövartåg? Kommer ungdomar i all evighet att vilja kapa av banden till barndomshemmet?

Curlingbarn

Jag har aldrig haft något emot curling, tvärtom. Markku Uusipaavalniemis OS-lag tog en hel nation, inklusive mig, med storm när man knep silvret i Turin 2006. Det är något bedårande över att pyssla om en sten som curlingspelarna gör, tyckte jag. Sopa, kisa, hojta, vifta, jubla. Sopa igen. Sopa snabbare. För allt hänger på den här stenen. Människor världen över följer med hur den glider fram. Och vi är ansvariga för den, tänker Uusipaavalniemi.

Begreppet curlingbarn myntades redan innan grenen slog igenom. Föräldrar som curlar sopar alltså vägen ren för sina gullegrisar. De ser till att tiden inte blir lång, de underhåller, pysslar om, bjuder på läckerheter. Köper pekplattor, smarttelefoner, och ser helt enkelt till att ungarna får en tillvaro utan motgångar.

Vill de här barnen ens ha något annat än sin skyddande sfär om de fick chansen? Eller kan de få en läroavtalsutbildning på pappas rörmokarfirma? Få mat på bordet, kläderna tvättade, gifta sig med grannens flicka som garanterat inte bär på HIV? Tryggt och säkert, som deras föräldrar alltid värnat om. Tryggt och säkert.

Tua Ranninen påstår i sin kolumn i Hem och skola nr 2/14 att ”livet är farligt i sig”. Föräldrarna kanske inte måste sopa rent framför gullungen hela tiden. Vem vet, kanske ett vinnande koncept inom curlingen kunde vara att bry blanka fan i sopandet – det segerreceptet har nämligen tillämpats i barnauppfostran.

Barbapapor

Jag hyser också en viss förkärlek för Barbapapor. Så runda och söta de är, och så stolliga! Men så kommer Barbaflink och fixar allting.

Begreppet barbapapa myntades alldeles nyligen i min bekantskapskrets. Barbapapor är alltså snäppet värre än curlingbarn. I framtiden, så har vi för oss, kommer barn att födas så gott som utan fötter, för allt de behöver göra går att uträtta på en pekskärm, transporten på motsvarande sätt med hjälp av automatiserade fordon.

Om curlingbarnen övergår i barbapapor under min livstid tackar jag för mig. Så föräldrar, låt era ungar få en glimt av verklighetens kärva ansikte, det gör dem bara gott.

Ett år går till ända. En bloggare tackar för en berikande färd mellan himmel och jord men definitivt inte lägre. Vilken koppling mina bloggtexter har till Lovisa Gymnasium?

Tja, det är väl sådana tankar en elev i Lovisa Gymnasium kan slås av.

Curlingföräldrarnas ultimata dröm: Ett gosedjur utan ben att springa och stöta sig med.

Curlingföräldrarnas ultimata dröm: Ett gosedjur utan ben att springa och stöta sig med.

Vardagssvammel

10.05.2014 15.37 | Skriven av Elin i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Vardagssvammel)

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg men det har inte riktigt blivit av då jag har haft idétorka, något jag fortfarande har men kände att jag nu var tvungen att skriva nånting. Det går ju alltid att skriva om väder o vind, vilket jag brukar göra här på bloggen. Jag är liksom den av oss som svamlar om det vardagliga medan de andra mera sätter sig in i aktuella ämnen. Men tja, det måste väl finnas någon sådan som jag också.

Nej skämt åsido, klart att jag också kan skriva om aktuella saker, men jag känner att det här med att vara glad över att det är så få veckor kvar till sommar, klaga lite över skolarbete, och berätta om hur svårt det är att välja kurser, då man gått alla intressanta, passar mig mycket bättre. På tal om det så är det ju faktiskt bara 14 skoldagar kvar, inte illa! Jag måste säga att det här läsåret har gått hur fort som helst. Det är ju inte länge sedan jag började här och nästa år den här tiden så blir jag förhoppningsvis student. Det är inte klokt.

Just nu är det aktuellt att göra läsordningarna inför nästa läsår (se där, nånting aktuellt kunde jag visst skriva om) och jag som har varit orolig över att inte få in alla kurser o vara tvungen att gå i skolan period 4 och 5 kan nu pusta ut. Jag kommer efter period 3 att ha tillräckligt med kurser för att bli student och kan till 100% fokusera på studentskrivningarna efter det. Sen gäller det ju bara att faktiskt LÄSA och inte syssla med allting annat, vilket kan bli ett problem som jag får ta itu med då. Att komma oförberedd till skrivningarna kan ju inte vara det allra smartaste.

Till sist vill jag ännu klaga på vädret. Vart försvann solen som vi såg så mycket av i slutet av april? Okej, visserligen började det bli en aning torrt och regnet var välbehövligt DÅ. Nu har det så gott som varje dag varit regn o rusk,man tröttnar ju av mindre.

Såja, det var ytterligare ett inlägg av helt vanligt vardagssvammel. Det kommer att komma ännu ett sista innan jag tackar för mig och fastän jag tycker det är svårt att vara med o driva en skolblogg kommer jag ändå att sakna det. I alla fall lite.

Farligt arbete

01.05.2014 11.44 | Skriven av Christina Mickos i Okategoriserade - (2 kommentarer)

Jag har ett farligt arbete. Varje dag idkar jag samhällsfarlig verksamhet. Så kanske det är bäst att varna läsaren så här i början: du läser vidare på egen risk.
Jag undervisar i tre ämnen som alla är farliga på sitt sätt. Psykologi är kanske det minst kontroversiella i det här sammanhanget, men risken finns ju att den unga människan lär sig något om sig själv och/eller andra människor som hen börjar tillämpa i verkliga livet. Kanske till och med förändras och utvecklas. Eller använder forskningsbaserad kunskap för att förstå andra människor bättre och värst av allt utnyttjar kunskapen för att påverka samhället. Farlig, farligt.

För att inte tala om filosofi. Bara det att uppmana unga människor att tänka själva och vara kritiskt inställda till allting, framförallt auktoriteter, har genom tiderna ansetts vara mycket, mycket farligt. Redan de gamla grekerna (ursäkta klichén, men här är jag tvungen…) hade dödsstraff på dylik verksamhet. Sokrates dömdes uttryckligen för att ha idkat samhällsfarlig verksamhet när han uppviglade ungdomen till att tänka själv. Jag får väl vara glad att man avskaffat dödsstraffet i Finland, annars skulle jag väl få ta del av giftbägaren tillsammans med ämneskollegerna.

Till sist det farligaste av allt farligt: religion. Nu blir det riktigt riskabelt. Tänk, jag diskuterar med unga människor om livets mening, kärlek, ansvar, tro och vetande. Dessutom undervisar jag om hur hur mänskligheten genom tiderna upplevt och förhållit sig till en transcendental värld och om människans behov av att söka svar på frågor som vi kanske inte har något svar på. I undervisningen kommer också upp hur människor söker gemenskap med andra och finner styrka, mening och tröst i att finna svar på existentiella frågor. Jag påstår till och med att vår livsåskådning och världsbild påverkar hur vi tänker och förhåller oss till det mesta här i världen, kanske till och med allting är beroende av det. Dessutom serverar undervisningen flera olika alternativa sätt att se på livet och dessa livsfrågor. Det händer att det i gruppen finns muslimer, buddhister, kulturkristna, ateister, agnostiker och kristna. Det finns elever som hör till andra trossamfund än evangelisk-lutherska kyrkan eller är konfessionslösa, men hellre väljer religionsundervisning med sina kurskamrater i klassen, än att ta nätkurser på egen hand. Berätta nu för allt i världen inte för någon, men jag brukar differentiera undervisningen så att dessa elever kan välja uppgifter utgående från sin livsåskådning. Så nu blir det verkligen seriöst. Kanske jag har avslöjat för mycket redan.

Bäst att avsluta här. Förövrigt anser jag att det är bra att Riksdagens grundlagsutkskott kom fram till att ”Den blomstertid ” är en del av vår kulturhistoria och inte så farligt att man måste skydda barn och unga från dess skadliga inverkan.