Lovisa Gymnasium

Här bloggar fyra elever och en lärare om vardagen i ett litet gymnasium utanför Ring III.
Header

Hyckleri

07.04.2014 19.54 | Skriven av billesiren95 i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Hyckleri)

ETT SLAG ETT SKRIK EN SIFFRA

Versalerna understryker ilskan. Kommateringen är bristfällig, ordvalet enkelt.

Vuxenvärlden försöker komma underfund med var det har gått snett i Yahya Hassans personliga utveckling. Inte skulle han, den kriminella invandrarpojken, sluka den danska ideologin med hull och hår. Inte skulle han vända sig mot sin religions innersta väsen, kalla det ”hyckleri” och pissa på sin fars heder. Dödshoten efter skymfen på teve var en logisk följd, överfallen likaså.

Varför då respektera Hassans upproriska lyrik?

Killen är 18 år. Han är uppvuxen i internets tidsålder. Hassan kunde ha nöjt sig med att gilla antimuslimska rörelsers propaganda på facebook. Han kunde ha avtjänat sitt straff, och tagit rappen som en man. Hållit käften som en man.

I stället stack han till Kiev.

Jag har frågat mig vart dagens ungdom är på väg. Plötsligt en dag väcktes hoppet till liv. Yahya Hassans ansikte dök upp i tidningen. 22 dagar färre på nacken men en massa mer skinn på näsan.

Viljan finns inom oss. Vi har en åsikt. Fast man inte alltid skulle tro det.

 

 

Lovisa Gymnasiums datasal slopas. Parkskolan tvångsflyttas till högstadiets utrymmen. Samarbetet med finska skolan intensifieras. Vi sparar i all oändlighet trots att kommunen år efter år går på vinst.

Finländska barn och ungdomar dunkas gula och blå. Politikerna nedmonterar vår välfärdsstat. Går ut i media och drar den om att ”det är vår framtid som tryggas”.

Vad gör vi finländska ungdomar åt hyckleriet?

Hade vi levt på 1900-talet hade svaret lytt att vi ryter till av vrede. Går ut på gatorna, protesterar, demonstrerar, gör vår röst hörd. Låter kostymnissarna få veta att vi inte sväljer detta.

Men se där, vi lever på 2000-talet. Staten reducerar våra rättigheter till ett minimum men vi är upptagna med våra smarttelefoner. Vi sitter i ett sjunkande skepp men vi väljer att blunda för orättvisan och i stället ladda upp några selfies. Vi sveper fram meddelandet från kompisen, knäpper rutinartat ett ”lol” och sätter bäret på tårtan: en smiley.

Ett svep, ett lol, en smiley

ETT SVEP ETT LOL EN SMILEY