Lovisa Gymnasium

Här bloggar fyra elever och en lärare om vardagen i ett litet gymnasium utanför Ring III.
Header

Författararkiv: annakarlsson

Snart öppnas dörren mot världen

mars 5th, 2013 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (2 kommentarer)

För några veckor sedan samlade jag ihop några abiturienter för att meverka i en intervju för tidningen Östra Nyland. Vi pratade bland annat om framtidsplaner,drömmar och hur de har  trivts i Lovisa Gymnasium de tre senaste åren.

 

Petri Vikman- ”Tjänsteman ett alternativ”

I framtiden vill Petri gärna ha ett yrke som är roligt och något han trivs med att göra. Sportintresserad som han är kunde ett arbete inom idrott vara möjligt. I skolan är det realämnena historia och samhällslära som intresserar, därför är statsvetenskapliga studier vid Åbo Akademi förstahandsvalet. Ett annat alternativ är att studera information-och mediateknik studier vid Arcada (Helsingfors). Före studierna ska han göra sin värnplikt,såsom de flesta andra pojkar som gått ut andra stadiet. För Petri har främst gymnasiets olika temadagar fastnat i minnet.

Amanda Silfvast- ” Ut och se världen”

Med glimten i ögat berättar Amanda om sina planer för det  mellanår hon tänker ta efter sina gymnasiestudier. Hon har bland annat planerat att resa till landet ”Down under”,nämligen Australien. För den språkintresserade Amanda är  det efter mellanåret  språkstudier vid Helsingfors universitet som främst lockar.Ett annat alternativ är att  studera till klasslärare i Vasa då hon gärna vill ha ett människorelaterat jobb. Att resa är också någonting Amanda tycker om, något hon också fått göra under sin gymnasietid då hon bland annat besökt Frankrike,Island och snart ska hon också till Turkiet med skolan.

Sonja Still -”Studier i Stockholm lockar”

Allt sedan Sonja var liten har hon drömt om att bli arkeolog. Det som främst fascinerade henne var att man kan kunde hitta fynd. På senare tid har dock Sonjas drömyrke förvandlats till läkare,då hon tycker att det känns bra att få hjälpa andra människor. Med tanke på studierna har Sonja valt att skriva lång matematik,biologi,kemi och hälsokunskap. Hon vill gärna studera i Stockholm, då hon trivs i staden. På fritiden håller Sonja på med fotografering och konst, det är också någonting hon kan tänka sig att syssla med i framtiden.

Laura Lehtola -”Vill ha ett utmanande yrke”

Laura har länge grubblat över vad hon vill göra efter gymnasiet. Tills vidare har hon kommit fram till den slutsatsen att hon vill studera i Helsingfors, där det finns massor av olika möjligheter. I framtiden vill hon gärna ha ett utmanande yrke som får henne att känna sig bra på det hon jobbar med. Laura berömmer särskilt  de goda relationer som finns mellan elever och lärare i gymnasiet.

Mikael Dahlbom ”Partikelforskare eller astronom är yrken som fascinerar mig””

Det var bra stämning i klassen då vi planerade inför skolans julevangelium,vi hade jätteroligt,säger Mikael då jag frågar honom om speciella skolminnen. Studier i fysik eller kemi vid Helsingfors universitet kommer först på Mikaels önskelista över studieplatser. Åbo Akademis motsvarande linjer är också ett alternativ. Att bli elingenjör är också något Mikael kan tänka sig. Mikael drömmer dock om ett yrke som partikelforskare på CERN eller att bli astronom.

 

Abiturienternas sista skoldag

februari 26th, 2013 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Abiturienternas sista skoldag)

Nu är man igen uppvilad efter ett uppfriskande sportlov. Under de senaste veckorna har det hänt ett och annat i vår skola, bland annat den traditionella ”penkkis”. Abiturienterna hade verkligen satsat på såväl utklädnad som programnummer.

Tankar inför det nya året

januari 9th, 2013 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (En kommentar)

För en tid sedan medverkade jag i en intervju för tidningen Östra Nyland om ”Mitt år 2013”, där fick jag bland annat frågan ”Vad vill du verkligen inte läsa som nyhet i Östra Nyland det kommande året?”  På denna fråga svarade jag att jag inte vill läsa att gymnasierna i Lovisa slås ihop men att Lovisa gymnasium får förbli som det är.

Det här har varit ett hett diskussionsämne i mina knutar på senaste tiden, ifall gymnasierna i Lovisa ska slås ihop eller ej. Min personliga åsikt som elev är att det här inte  är ett bra förslag,i alla fall för oss finlandssvenskar. Sakta men säkert skulle vår finlandssvenska identitet försvagas då majoritetspråket skulle få övertag över minoritetsspråket.

Så vill jag ännu dela med mej av den hälsning jag framförde  till alla ÖN:s läsare inför det kommande året: ”Fokusera mer på de bra saker vår lilla stad kan erbjuda. Ta del av aktiviteter som ordnas och var med och bidra till ett Lovisa där man känna än mer samhörighet”

Bilden är tagen från ostnyland.fi

Lucia skapar julstämning

december 14th, 2012 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (En kommentar)

”Natten går tunga fjät,runt gård och stuva…” var något som hördes i skolans musiksal igår. Det var nämligen dags för den årliga luciatraditionen. Vi i Lovisa gymnasium fick ta del av grannskolans lucia. Av tradition uppträder en niondeklassist ur varje klass i luciaföljet. Tomtarna följde också med i följet och hjälpte till med sångerna. Årets lucia, Josefin Waked klarade bra av sin uppgift som ljusspridare.

På luciakvällen besökte jag bland många andra Lovisa kyrka för att ta del av den stämningsfulla lucia andakten. I år var det Jannica Winqvist,elev i min skola, som valts till Östnylands lucia. Också detta luciafölje klarade sig bra och kunde inge lite julstämning för alla och en var.

Valdebatt och skuggval

oktober 25th, 2012 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Valdebatt och skuggval)

Inför det kommande kommunalvalet hade vi en valdebatt där fem partier fanns på plats för att svara på frågor ställda av debattledarna Linda Bosas och Rasmus Palmgren.I panelen satt Bosse Lindfors(obunden inom Vänsterförbundet),Christer Bengts(SDP),Markku Mikkola (De gröna),Cosmo Mether(SFP) samt Lisbeth Konttinen(Samlingspartiet). Ämnen som debatterades var främst skolfrågor,kommunfusioner samt ungas välmående. Till kandidaterna ställdes frågan vad de skulle satsa på i Lovisa ifall de fick en summa pengar till förfogande svarade de enligt följande : Bosse Lindfors skulle sätta pengarna på skolfastigheter. Christer Bengts i sin tur vill befrämja trivseln bland åldringar och fokusera på dem. Cosmo Meter skulle dela pengarna mellan olika projekt,bland annat renovering av skolor. Markku Mikkola anser liksom Lisbeth Konttinen att pengarna borde satsas på unga.

Debatten var saklig och intressant att ta del av och väckte säkert tankar också för andra än för mig.

 

Inför kommunalvalet hölls skolans traditionella skuggval. Röstningsprocenten var 41,6 varav 23%nybörjare, 55 %”mellisar” samt 40 %abiturienter röstade. Röstmagneten var Cosmo Mether (SFP) med sina 32 % av rösterna. På andra plats kom Patrik Stenvall(SFP) med 8 % av rösterna, tätt följd av Christer Bengts(SDP) 6 %, Janne Lepola(Samlingspartiet) 6%, Bosse Lindfors (Obunden inom vänsterförbundet) 6 % samt Sergey Zagora(SFP) 6 %.

Enligt mig är det viktigt att ungdomar engagerar sig i politiken och för att citera Cosmo Mether säger jag ”Vi är framtiden”.

Petra Flittner var en av ”mellisarna” som röstade.

Bratwurst,Lederhose und…

september 21st, 2012 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (En kommentar)

En av Lovisa gymnasiums elever,  Bille Sirén beslöt sig för att ta ett mellanår och vistas nu i Tyskland. I följande inlägg berättar han med egna ord hur livet ter sig där.

 

 

I skrivande stund sitter jag utvilad, frisk och inspirerad framför min dator. Jag befinner mig i en kall, ruskig och regnhärjad förort kallad Weding precis utanför Flensburg. De facto ligger Danmark endast en hurtig cykeltur ifrån, och det låter känna av sig; Trots att jag är här för att lära mig tyska under mitt utbytesår kan jag snacka svensk nu och då med danska vänner.

Det är Rotary Youth Exchange som erbjuder mig den unika chansen att spendera ett år utomlands. Efter intervjuer, skolningstillfällen och en hel massa pappersarbete var jag i augusti redo att ta flyget till Hamburg. Väl här tog sedan nästa Rotaryklubb hand om mig och hela min vistelse – ända från att plockas upp på flygfältet till att hitta ett fotbollslag för mig. Jag är evigt tacksam för insatsen värdfamiljer och Rotarier står för.

Min vardag i Flensburg är naturligtvis annorlunda än i Lovisa. Visserligen är det lång väg till ”Stora Tyskland” – Hamburg, Berlin, Köln och München – men trots det är proportionerna helt andra. (Visserligen bär det ännu av till Oktoberfest, Neuschwanstein och Bundesliga-fotboll för mig, för att inte nämna shopping i närmsta miljonstaden Hamburg.) Men för att förstå skolsystemet bättre är det nödvändigt att känna till några termer. För det låter väl vansinnigt att säga att mitt gymnasium Goethe-Schule med sina 700 elever hör till de mindre av de 6 gymnasierna i staden?

I den tyska Grundschulen spenderar man de fyra första åren i skolan (från sex års ålder framåt). Beroende på hur bra en elev presterar det första året, beslutar man om en elev ska stanna ett år till eller rentav hoppa över ett år. Detta är orsaken till varför min klass består av elever födda såväl 1994, 1995 som 1996.

Därefter väljer man mellan Realschule, Gemeinschaftsschule och Gymnasium – i en inofficiell rangordning från minst högklassiga till mest. Sedan finns även en s.k. Berufsschule, med endast yrkesutbildning. Efter Abituren i klass 13 kan man sedan direkt söka in till ett Universität (varför inte Flensburgs växande, moderna universtitet), eftersom värnplikten bundesomfattande slopades för två år sedan.

Min skola heter Goethe-Schule Flensburg, och är alltså ett  av sex gymnasier i centrum. Sedan finns det några fler Gemeinschaftsschuler och ungefär lika många Realschuler. Grundschulerna går inte att räkna på en mänsklig mängd fingrar.

Till systemet liknar tyskarnas gymnasium mera vårt högstadium: Vi har en profilklass (jag kunde välja mellan språk-, samhälls- och naturvetenskapsprofil) och en gemensam klasslärare. Här behandlas även mobbning regelbundet, vilket kändes som ett avlägset problem vid det här laget.

Att jag valde naturvetenskapsprofilen betyder att jag förutom mitt huvudämne fysik även har mycket biologi (genetik – vi ses nästa år igen, ingen chans att jag får sådant till godo), matematik och samhällslära/ekonomikunskap. Fysik och matematik klarar jag av någorlunda, så länge jag inte behöver förklara skeenden på något annat än vårt internationella matematikspråk. När det kommer till analys och tolkning av Johann Wolfgang Goethes Faust (nationaleposet, skrivet på 1700-talstyska) försöker jag mitt bästa för att hänga med, för jag hör till de få utbyteselever som faktiskt skriver prov precis såsom mina tyska klasskamrater.

För övrigt gäller det att för oss finnar även kontrollera oss själva socialt. I Tyskland ska man inte skämta om ”Tack nu bara”-ironi, för här följs faktiskt varje Danke av Bitte. Och är inte Danket uppriktigt, så kan man vara säker på att Bittet är det.

Ett annat viktigt ord för mig är Entschuldigung. Det händer tyvärr mer än ofta att jag duar en lärare, vilket inte ännu är så farligt, kan tolereras en gång, men att dua rektorn kommer inte på tal. I tisdags fick jag erfara artigheten när min praktikumskollega vid Flensburger Tageblatt Christian bad en pojke ställa upp sig för foto: ”Är Ni så snäll och ställer Er där borta?”

Det på tal om artighet och människonärhet. Ta väl vara på er själva där i Finland och framför allt, ta väl vara på varandra!

Hau rein!

 

Quelques jours de printemps à Paris

maj 1st, 2012 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Quelques jours de printemps à Paris)

På höstterminen 2011 kom min franskalärare Nina på en fin idé om att alla som läser franska i vårt gymnasium skulle få möjligheten att resa tillsammans till Paris för att på plats och ställe kunna tillämpa sina kunskaper i språket. De flesta av oss var intresserade av att förverkliga idén. Resan bestämdes till våren 2012, närmare bestämt 19- 23. 4 2012.

Vi som reste iväg var 12 ivriga elever från alla årskurser och två lärare, psykologiläraren Christina Mickos och franskaläraren Nina Hildén-Silvennoinen.Trots att vädret inte var det bästa(regnade rätt mycket) kunde vi ändå under resan besöka de mest kända sevärdheterna i Paris, bl.a. Eiffeltornet, Triumphbågen, Sacre Coeur,Notre Dame, Luxemburgparken samt Louvren.Särskilt katedralen Notre Dames vackra utsmyckningar och den dramatiska stämningen inne i kyrkan berörde mej. Leonardo da Vincis Mona Lisa var också något man ville se med egna ögon, men tavlan var betydligt mindre än vad man hade föreställt sig. Den sista kvällen i Paris avnjöt hela gruppen en gemensam middag med franska specialiteter och därefter gjorde vi en båttur på Seine då vi bland annat fick se Eiffeltornet i kvällsbelysning, en oförglömlig syn.

Ett stort tack till Kulturfonden,Lions och Cercle Franco-Finlandais de Porvoo/Borgå för era understöd. Jag vill också tacka mina duktiga lärare Nina och Christina samt alla mina reskamrater som gjorde min första resa till Paris mycket lyckad.

 

Triumpbågen

Notre Dame

 

Titanic 100 år

april 14th, 2012 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (2 kommentarer)

Det har gått 100 år sedan RMS Titanic körde på ett isberg och sjönk.  Med på resan var 63 finländrare och av dem räddades 20 st, en av dem var min mormors mormor Maria Mathilda Backström. Hennes två bröder Wilhelm och Birger samt hennes man Alfred omkom dock i olyckan. Jag har tagit reda på en hel del om hur Mathildas liv och den ödesdigra resan med Titanic. För att mina skolkamrater och lärare i Lovisa gymnasium skulle få ta del av min berättelse har jag hållit ett föredag i skolan för dem. Så här berättade jag :

Vi går hundra år bakåt i tiden. I Southampton ligger Titanic och väntar på att få åka på sin första resa över Atlanten. Hemma i Kejtala förbereder sig Mathilda på att resa till Amerika. Landet där hon förrut jobbat som hembiträde. Nu har hon varit hemma i tre år. Mathilda är min mormors mormor.Hösten 1911 gifte hon sig med Alfred, barndomvännen som också varit i Amerika och jobbat. Alfred får ett bra anbud om att bli förman för ett nytt bygge i New York. I hemlandet är det ont om jobb så den lilla familjen besluter sig för att åka. Alfred vill gärna jobba med folk han känner så han frågar Mathildas bröder Vilhelm och Birger att följa med. De tackar ja och sällskapet börjar planera resan. En biljett till Amerika, också tredje klass biljetten är väldigt dyr. Så fort man förtjänat ihop pengar skulle man resa.

Den 1 april 1912 spänner Mathildas storebror Viktor för gårdens häst och med hästskjuts åker sällskapet den första tiokilometers etappen av den långa resan. I Lovisa stiger de på tåget som för dem till Lahtis. Efter övernattning i Lahtis fortsätter resan med tåg till Hangö. I Hangö skickar Mathilda ett kort hem till sin mor. Här skriver hon att resan har gått bra så här långt. Fartyget Polaris lägger ut från Hangö och nu lämnar de fädernelandet bakom sig. Efter att ha gått i hamn flera ställen på vägen kommer de slutligen till Hull i England. Nu återstår endast en tågresa till Southampton där Titanic står och inväntar sina passagerare. Den 10 april bogseras jätteångaren ut för att sedan starta ångpannorna och efter sista anhalten i Queenstone på Irland styr hon ut mot Atlanten. Så här berättar Mathilda om Titanic :”Då vi steg ombord på Titanic blev jag förbluffad av hur fint det var fastän vi reste i tredje klass. Först tittade vi på alla sevärdheter, sedan vandrade vi på de ståtliga mellandäcken och lyssnade på musik och sång. Vi ångrade inte båtvalet,Titanic var som ett flytande palats”. Mathilda som förrut rest över Atlanten kände sig inte speciellt orolig för denna resa då Titanic ansågs vara osänkbar.

Klockan 22.00 på kvällen den 14 april var allting som det skulle.”All right” rapporterade fartygets officerare vid vaktombytet.Titanic gled vidare i full fart med oändrad kurs lysande i natten,trots varningar om isberg. Det var en natt så vacker att den knappast kunde bli vackrare. Uppe på däck var det kolmörkt, men en stjärnhimmel gnistrade över Titanic. Havet låg som en spegel, det var inte ofta Atlanten var så stilla.Ett isberg kunde kapsejsa när det drivit och smällt en tid, och med extrem otur kunde en svart sida vändas upp, svart av berg, sediment och havsvatten. Det var mot ett sådant isberg jätteångaren höll kurs den natten. 23.45 vaknar Mathilda av en hård smäll och får en tydlig känsla av att fartyget stött mot något. Hon väcker sin man Alfred som sover lugnt. Alfred går upp på däck för att se efter vad som händer och kommer tillbaka och berättar att fartyget kolliderat med ett isberg. Mathilda och Alfred skyndar sig båda nu upp på däck. Hon hinner inte ens klä på sig utan är iförd endast underkläderna och en sjal. Det är inte helt enkelt att hitta vägen från tredjeklass avdelningen upp på däck. Uppe på däck är det redan fullt av folk, men de flesta är ännu helt lugna. Besättningen gör allt för att lugna människorna och säger att det inte är någon fara.Strax tidigare hade gonggognen ljudit av tre hotfulla slag, utkiken i masten hade fått syn på ett isberg om styrbord. Titanic svängde babord,men för sent. Titanic kunde hållas flytande med fyra vattenfyllda avdelningar men då 90 meter av skrovet slets upp fylldes sex avdelningar. Titanics hjärta slutade att slå,maskinerna stannade. Hon gled fortfarande fram genom natten men kom snart att ligga stilla på det spegelblanka havet. Både fartygets konstruktör och kapten visste nu vad som skulle ske.

Uppe på däck uppmanades Mathilda att ta på sig ett livbälte för säkerhets skull. Här visste ingen av passagerarna riktigt hur stor faran egentligen. Många tyckte att det kändes säkrare att det stanna kvar på det stora fartyget än att försöka sig i någon livbåt. Men småningom märkte Mathilda att besättningsmännen började se allt mer nervösa ut. Mathilda kommer ihåg panikslagna skrik,mörka blickar och folk som skuffade och sparkade varandra. Hon såg inte att någon skulle ha skjutits omkring sig endast nödraketer såg hon skjutas iväg. Mathilda ville inte gå i någon livbåt eftersom Alfred inte fick följa med. Han uppmanade henne att ändå göra det och då lovade han att försöka komma efter i en senare livbåt gick hon slutligen med på att lämna Titanic och klev ner i en livbåt. Det här var det svåraste beslutet i Mathildas liv och det var sista gången hon såg Alfred. Livbåten Mathilda kom i var proppfull och det har visat sig att denna livbåt D var den sista som for iväg från Titanic. Här fanns det inget utrymme att röra sig, alla var olika klädda. Mathilda frös väldigt illa i den iskalla natten, endast livbältet hjälpte lite till att hålla värmen. ” Det var en hemsk syn då den ståtliga Titanic sjönk ner i djupet,man hörde hjärtskärande skrik, skrik från fartyget,skrik från båtarna där de räddade såg sina anhöriga kämpa för livet i det kalla vattnet för att slutligen sjunka under ytan. På fartyget lyste lamporna in till det sista. Då den sista raden av ljus försvann ur synhåll visste vi alla att det jättelika fartyget var påväg mot havsbottnen,berättade Mathilda då hon kom tillbaka till Finland. Klockan 02.20 15.4 1912 sjönk Titanic under ytan.

Vid fyra tiden på morgonen fick Mathilda syn på fartyget Carpathia som kom för att hjälpa de överlevande. Ombord på båten bjöds man på varm mat och vin. Det var fullt av folk överallt. Efter det par dagar gled Carpathia i land i New York. Framme i New York fick Mathilda bo på ett kvinnohotell,där fick hon kläder och behandlades väl. Rederiet White Star Line betalade hennes uppehälle.Det här gav dock ingen tröst i sorgen att hennes man och bröder drunknat. Då budet om olyckan nådde hembyn Kejtala lamslogs hela byn och arbetet stannade upp i gårdarna.

Efter en vecka startade Mathilda resan hem tillbaka till Finland. Att resa över Atlanten igen kändes nog skrämmande men än mer skrämmande hade det varit att bli ensam kvar i Amerika. Den 9 maj var Mathilda hemma i Finland och den 29 juni föddes dottern Alfhild Maria, det enda Mathilda hade kvar av Alfred. Mathilda kom tillbaka till hemgården och blev  kvar där hela livet. Mathilda gifte aldrig om sig.

Hon dog 30 juli 1947 och ligger begravd på gravgården i Abborfors bredvid sin bror Viktor. Mormors morfar hittade aldrig, han följde Titanic i djupet.

Alfred

Mathilda

 

 

Tribute to Janis

mars 17th, 2012 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Tribute to Janis)

På fredagseftermiddagen blev vi i Lovisa gymnasium bjudna på en fin konsert vid namn ”Tribute to Janis”. Det var sångaren Susanne Jonsson som tillsammans med Eero Paalanen (kontrabas) och Kalle Katz  (keyboard) som gjorde en musikmonolog om Janis Joplin och hennes liv .Susanne berättade och spelade rollen som Janis Joplin.  Musiken innehöll många av  Joplins mest kända låtar såsom ” Piece of my heart ” , ”Bobby McGee” och ”A woman left lonely” .

Eftersom vi elever ännu är så unga och kanske därför inte känner till själva Janis Joplin berörde hela historien kanske inte så starkt men själva konserten var mycket underhållande och lärorik. Susanne Johnssons starka sångröst och den medryckande musiken gjorde det hela till en lyckad tillställning och jag tror definitivt att lärarna i publiken uppskattade konserten.

Bilden är tagen av Tini Paalanen

 

Tummen upp för små gymnasier

mars 4th, 2012 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (2 kommentarer)

Nu börjar det vara dags för niondeklassisternas rätt så avgörande beslut, nämligen hur de vill fortsätta sina studier efter grundskolan. För min egen del har det länge varit klart att jag vill gå i ett gymnasium som finns nära . Efter att ha gått tre år i LNH( Lovisanejdens högstadium) kändes det som om det skulle vara dags för nya utmaningar någon annanstans. Eftersom jag är bosatt mittemellan Lovisa och Borgå fanns Borgå gymnasium med som ett alternativ. Jag valde trots allt Lovisa gymnasium och har inte ångrat mitt beslut. Sedan första dagen i skolan har jag känt en stark känsla av gemenskap och fenomenet ”alla känner alla”  bidrar till den goda stämningen. Eftersom elevantalet är lågt har lärarna mer tid att ge personligt stöd till de studerande.

Det skulle vara viktigt att få hålla kvar vårt lilla mysiga gymnasium i de här tiderna då det mesta slås ihop till stora enheter. I vår skola är allt tryggt och nära.

Jag frågade några elever och en lärare vad de anser vara det bästa med Lovisa gymnasium. De svarade så här :

-Tillställningar som Gamlas dans och Penkis.  Skolan är hemtrevlig med en bra lärarkår. (abi, flicka)

-Lugn studiemiljö då elevantalet är lågt,  lärarna är bra och det är lätt att trivas. (nybörjare, pojke)

-Förhållandet mellan elev och lärare är närmare i en liten skola.  Det är en mysig liten plats där alla känner alla.  ( mellis, flicka)

-Jag har många bra vänner här,eftersom skolan är rätt liten är det enklare att skapa vänskapsrelationer. Lärarna bryr sig också om en. (flexare, flicka)

-Här finns mycket luft och utrymme. Klassrummen är utsmyckade och hemtrevliga.  I vår skola har vi en fin gemenskap och därför är det enklare att se individen. Det är inte så hög tröskel mellan elev och lärare. Det är ingen katastrof att vi inte har möjlighet att erbjuda så många fördjupade och tillämpade kurser. Därför väljer eleverna ju  lite av varje ämne, vilket betyder allmänbildning, inte specialisering.  (lärare)

 

 

(Bild tagen från Google)