Nu har studentskrivningarna dragit igång här i skolan och det märks. Man kan inte röra sig fritt på alla utrymmen och man måste komma ihåg att påminna sig själv att vara snäppet tystare än man brukar för att visa hänsyn åt abiturienterna som sitter och gör sitt bästa borta i språkstudion. Jag måste säga att jag inte avundas dem alls, det måste vara tungt att fokusera på studentskrivningarna samtidigt som skolan löper på som vanligt på sidan om, för att inte tala om alla mellan- och slutprov de också är tvungna att skriva. Trots ett hektiskt schema verkar de ändå inte vara stressade och det tycker jag är imponerande! Själv skulle jag nog ha svårt att kunna koncentrera mig på allting samtidigt och utöver det ännu ha fritid. Sanningen att säga så skrämmer det faktum mig att det nästa år är jag som sitter där med pennan i handen och huvudet fyllt med osäkra tankar. För att beskriva känslan jag kommer ha är nog nervös rätt ord, det hela känns ju som en så stor grej, det är ju trots allt kunskaperna som sätts på prov.
När jag började gymnasiet för ett år sedan hade jag planer på att endast skriva fem ämnen; modersmål, finska, engelska, matematik och psykologi. Nu, ett år senare, är planerna helt annorlunda. Jag har kommit fram till att psykologi inte tilltalar mig och istället blivit intresserad av naturvetenskap, främst kemi, och känner att det är ett ämne jag vill satsa på. Fortsätter det i den här takten finns det en hel del ämnen till som jag gärna skulle kunna tänka mig att skriva. Ibland har jag funderat på att förlänga min gymnasietid till 3,5 år för att hinna skriva alla ämnen som intresserar mig. Jag skulle ha ordentligt med tid att förbereda mig och sedan bli en mycket bra student. Nu har jag dock lagt den tanken åt sidan och insett att man inte behöver skriva 10 ämnen för att vara en bra student. Det viktiga är att skriva ämnen man kan tänka sig ha stor nytta av i framtiden och ämnen som man tycker om. Sedan kan man ju inte heller göra bättre än sitt bästa hur mycket man än förbereder sig, det gäller att vara nöjd med det man kan åstadkomma och inte tänka på vad man kunde göra bättre. Tänk att det skulle ta ett år för mig att förstå det!
För att få en liten inblick i hur det känns för abiturienterna just nu har jag intervjuat Minna Sihvonen och Tessa Norrmark som båda redan haft sin hörförståelse i finska och engelska.
Det första jag frågar dem är om de tycker det är stressigt att ha studentskrivningar samtidigt som de är tvugna att gå på sina lektioner och göra läxor, något dom båda är överens om att är en aning stressigt. Minna råkar olyckligtvis ha en rätt så full period och Tessa känner att hon inte riktigt hinner läsa på skrivningarna så mycket som hon skulle vilja. Dom båda håller ändå med om att det är viktigt att prioritera sin fritid och stänga av allting som har med skolan att göra, annars händer det lätt att man stressar upp sig alldeles för mycket. När jag frågar vilka ämnen de ska skriva är matematik (Tessa kort/Minna lång), modersmål, finska och engelska ämnen de båda planerat att skriva. Utöver det skriver Tessa också tyska och samhällslära medan Minna har valt att skriva hälsokunskap och antingen historia eller pyskologi, hon bollar fortfarande fram och tillbaks mellan de båda ämnena.
– Jag har gjort gamla studentprov, svarar Tessa på frågan hur hon har förberett sig inför höstens skrivningar.
Minna i sin tur känner sig skamsen när hon erkänner att hon inte förberett sig så bra som hon hade hoppats på.
– Jag tror att jag litade för mycket på mig själv och gav mig själv många bortförklaringar till varför jag inte läste varje dag inför höstens skrivningar. Jag jobbade hela sommaren så det var jätte svårt att öppna t.ex finska boken när man kom hem på eftermiddagen. Nu när både engelska- och finska hörförståelsen är över kan jag pusta ut. Det värsta av höstens skrivningar är över!
När det gäller svårighetsgraden på studentskrivningarna hittills anser Tessa att det varken är svårare eller lättare än vad hon trodde det skulle vara. Hon har hela tiden varit förberedd på att det inte är så enkelt, men trots det blev hon lika chockad som Minna på tisdagens hörförståelse i engelska.
– Den var mycket svårare än de vi hade övat på och jag blev helt panikslagen redan från början, säger Minna.
När jag frågar dem vad de ska fortsätta med efter studentexamen säger Tessa att hon har en del planer men att de ännu är så osäkra att hon inte tycker det är värt att dela mig sig av dem. För Minnas del blir det troligtvis fortsatta studier i psykologi på Tampereen yliopisto, men det är absolut ingenting som är helt hundra.
Till sist bad jag dem båda att ge sitt allra bästa tips åt oss mellisar hur vi ska göra nästa år för att prestera så bra som möjligt i skrivningarna.
– Det lönar sig att det här året läsa ordentligt på alla kursprov, göra läxorna och följa med på lektionen för då är det mycket enklare att förbereda sig inför skrivningarna sen, säger Tessa och det märks att hon vet vad hon pratar om.
Minna tipsar om att det verkligen lönar sig att förbereda sig inför skrivningarna då de bara kommer en gång men vill ändå påminna om att vara realistisk.
– Det är bara 5% som får Laudatur så stressa inte upp dig onödigt, då blir man bara bitter väldigt lätt. Man ska alltid göra sitt bästa men känns det att man inte orkar läsa mera för dagen ska man sluta och fortsätta när man känner att man har tillräckligt med energi igen. Sedan kan man glatt gå och skriva sitt bästa i alla prov.
Nästa vecka är det dags för realprov och skriftliga prov i finska och engelska. Lycka till allihop!