Lovisa Gymnasium

Här bloggar fyra elever och en lärare om vardagen i ett litet gymnasium utanför Ring III.
Header

HWDC

11.05.2012 16.19 | Skriven av Siri Kosonen i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för HWDC)

Den här veckans onsdag var ingen vanlig dag för oss vid Lovisa Gymnasium, vi spenderade nämligen hela dagen på huvudstadens gator.  Vår resa hade med flit planerats till just 9.5, för det är ju Europadagen. Det hela inledde vi med ett besök i stadshuset där vi såg Kimmo Kaivantos Kedja från 1971, som symboliserar gemenskapen och vänskapen mellan de europeiska folken, och visst var gemenskapen på topp även bland eleverna och lärarna i vår skola den dagen !  Däremot var toaletterna inne i stadshuset en aning mer intressanta än Kaivantos konstverk.

Vi forsatte dagen med guidad vandring i Engels kvarter, där fick vi en ännu starkare känsla av den europeiska gemenskapen då vår guide bröt starkt på spanska. Efter mat(shoppings)pausen var det dags för museibesök, alternativen var Kiasma , Naturhistoriska och Nationalmuseet. Själv besökte jag Kiasma för andra gången i mitt liv, och visst är det en fascinerande byggnad på alla sätt. Tvärr kom jag fram till att jag inte är ett särsklit stort fan av modern konst.

Dagen var i det stora hela väldigt lyckad och solig. Ett megatack till Kulturfonden som gjorde det här möjligt !

Quelques jours de printemps à Paris

01.05.2012 07.41 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Quelques jours de printemps à Paris)

På höstterminen 2011 kom min franskalärare Nina på en fin idé om att alla som läser franska i vårt gymnasium skulle få möjligheten att resa tillsammans till Paris för att på plats och ställe kunna tillämpa sina kunskaper i språket. De flesta av oss var intresserade av att förverkliga idén. Resan bestämdes till våren 2012, närmare bestämt 19- 23. 4 2012.

Vi som reste iväg var 12 ivriga elever från alla årskurser och två lärare, psykologiläraren Christina Mickos och franskaläraren Nina Hildén-Silvennoinen.Trots att vädret inte var det bästa(regnade rätt mycket) kunde vi ändå under resan besöka de mest kända sevärdheterna i Paris, bl.a. Eiffeltornet, Triumphbågen, Sacre Coeur,Notre Dame, Luxemburgparken samt Louvren.Särskilt katedralen Notre Dames vackra utsmyckningar och den dramatiska stämningen inne i kyrkan berörde mej. Leonardo da Vincis Mona Lisa var också något man ville se med egna ögon, men tavlan var betydligt mindre än vad man hade föreställt sig. Den sista kvällen i Paris avnjöt hela gruppen en gemensam middag med franska specialiteter och därefter gjorde vi en båttur på Seine då vi bland annat fick se Eiffeltornet i kvällsbelysning, en oförglömlig syn.

Ett stort tack till Kulturfonden,Lions och Cercle Franco-Finlandais de Porvoo/Borgå för era understöd. Jag vill också tacka mina duktiga lärare Nina och Christina samt alla mina reskamrater som gjorde min första resa till Paris mycket lyckad.

 

Triumpbågen

Notre Dame

 

Mens sana in corpore sano

21.04.2012 20.17 | Skriven av Siri Kosonen i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Mens sana in corpore sano)

Låter inte rubriken tjusig ? För alla er som behöver friska upp allmänbildningen kan jag berätta att det betyder  något i stil med ”en sund själ i en sund kropp” på latin.  Det här är kanske något  en del av oss upptagna gymnasieelver glömmer att leva upp till, därför vill jag påminna er alla om hur viktigt och bra det är att ta hand om sig själv och sin kropp.

Nu när vårsolen börjar titta fram och termometern skjuter i höjd fins det ingen orsak till att inte gå ut och andas lite frisk luft. För visst känns det ju så mycket bättre efteråt?  Redan en kort promenad gör susen! Ännu bättre är det såklart om man verkligen går in för att leva sunt och riktigt svettas och anstränger kroppen reglelbundet. Jag garanterar att alla som kännt sig trötta i vår kommer att vara hur pigga  som helst efter lite frisk luft och svett.

Så alla ni som sitter och stirrar in i skolböcker eller datorskärmar dagarna i ända, ta en paus och ge naturen och den friska luften en chans,  du kommer knappast att ångra dig !

 

Den efterlängtade våren

19.04.2012 18.45 | Skriven av Jenny i Okategoriserade - (en kommentar)

Med sex veckor kvar av skolan kan man nog säga att många redan börjat längta efter sommarlov. Nu gäller det att hitta energi till att dra den sista slutspurten och få en bra avslutning på det här läsåret. Själv tror jag nog att den här sista perioden kommer gå jätte snabbt. Mycket är på gång som t.e.x nästa års läsordningar och ett besök till en av årets designstäder, alltså Helsingfors. Ett stort tack till alla fonder som gör det möjligt för oss att göra dom här små men uppskattade resorna.

Det att alla har börjat ta fram sina vårkläder i mycket piggare färger och satt bort vinterns tjocka ylletröjor gör också vardagen mycket piggare, i alla fall för mig. Svårt att tro hur mycket man egentligen påverkas av dom här årstiderna. Skönt känns det ju också att ha första året av gymnasiet undanstökat. Det jag mest ser fram emot för nästa år är nog att få fördjupa sig i de ämnen som man sedan planerat att skriva. Första året går  ju till största delen åt att få de obligatoriska kurserna udan

Jag börjar dessutom vara på slut rakan med mitt år som medlem i elevkårsstyrelsen. Idag hade vi ett möte lite angående det vi åstadkommit under året, helt enkelt checkade läget. Den här verksamheten är något som jag verkligen rekommenderar att man tar del av ifall man har chansen. Jag har haft jätte roligt och fått uppleva nya saker och lärt mig samarbeta med nya människor. Att tvinga sig själv utanför sitt eget trygga område kan verkligen göra gott för en! I vår skola har dessutom elevkårsstyrelsen en bra möjlighet att påverka och göra förbättringar. Nya idéer tas väl emot. Kort sagt är det här någonting jag tycker alla borde få prova på.

Titanic 100 år

14.04.2012 13.32 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (2 kommentarer)

Det har gått 100 år sedan RMS Titanic körde på ett isberg och sjönk.  Med på resan var 63 finländrare och av dem räddades 20 st, en av dem var min mormors mormor Maria Mathilda Backström. Hennes två bröder Wilhelm och Birger samt hennes man Alfred omkom dock i olyckan. Jag har tagit reda på en hel del om hur Mathildas liv och den ödesdigra resan med Titanic. För att mina skolkamrater och lärare i Lovisa gymnasium skulle få ta del av min berättelse har jag hållit ett föredag i skolan för dem. Så här berättade jag :

Vi går hundra år bakåt i tiden. I Southampton ligger Titanic och väntar på att få åka på sin första resa över Atlanten. Hemma i Kejtala förbereder sig Mathilda på att resa till Amerika. Landet där hon förrut jobbat som hembiträde. Nu har hon varit hemma i tre år. Mathilda är min mormors mormor.Hösten 1911 gifte hon sig med Alfred, barndomvännen som också varit i Amerika och jobbat. Alfred får ett bra anbud om att bli förman för ett nytt bygge i New York. I hemlandet är det ont om jobb så den lilla familjen besluter sig för att åka. Alfred vill gärna jobba med folk han känner så han frågar Mathildas bröder Vilhelm och Birger att följa med. De tackar ja och sällskapet börjar planera resan. En biljett till Amerika, också tredje klass biljetten är väldigt dyr. Så fort man förtjänat ihop pengar skulle man resa.

Den 1 april 1912 spänner Mathildas storebror Viktor för gårdens häst och med hästskjuts åker sällskapet den första tiokilometers etappen av den långa resan. I Lovisa stiger de på tåget som för dem till Lahtis. Efter övernattning i Lahtis fortsätter resan med tåg till Hangö. I Hangö skickar Mathilda ett kort hem till sin mor. Här skriver hon att resan har gått bra så här långt. Fartyget Polaris lägger ut från Hangö och nu lämnar de fädernelandet bakom sig. Efter att ha gått i hamn flera ställen på vägen kommer de slutligen till Hull i England. Nu återstår endast en tågresa till Southampton där Titanic står och inväntar sina passagerare. Den 10 april bogseras jätteångaren ut för att sedan starta ångpannorna och efter sista anhalten i Queenstone på Irland styr hon ut mot Atlanten. Så här berättar Mathilda om Titanic :”Då vi steg ombord på Titanic blev jag förbluffad av hur fint det var fastän vi reste i tredje klass. Först tittade vi på alla sevärdheter, sedan vandrade vi på de ståtliga mellandäcken och lyssnade på musik och sång. Vi ångrade inte båtvalet,Titanic var som ett flytande palats”. Mathilda som förrut rest över Atlanten kände sig inte speciellt orolig för denna resa då Titanic ansågs vara osänkbar.

Klockan 22.00 på kvällen den 14 april var allting som det skulle.”All right” rapporterade fartygets officerare vid vaktombytet.Titanic gled vidare i full fart med oändrad kurs lysande i natten,trots varningar om isberg. Det var en natt så vacker att den knappast kunde bli vackrare. Uppe på däck var det kolmörkt, men en stjärnhimmel gnistrade över Titanic. Havet låg som en spegel, det var inte ofta Atlanten var så stilla.Ett isberg kunde kapsejsa när det drivit och smällt en tid, och med extrem otur kunde en svart sida vändas upp, svart av berg, sediment och havsvatten. Det var mot ett sådant isberg jätteångaren höll kurs den natten. 23.45 vaknar Mathilda av en hård smäll och får en tydlig känsla av att fartyget stött mot något. Hon väcker sin man Alfred som sover lugnt. Alfred går upp på däck för att se efter vad som händer och kommer tillbaka och berättar att fartyget kolliderat med ett isberg. Mathilda och Alfred skyndar sig båda nu upp på däck. Hon hinner inte ens klä på sig utan är iförd endast underkläderna och en sjal. Det är inte helt enkelt att hitta vägen från tredjeklass avdelningen upp på däck. Uppe på däck är det redan fullt av folk, men de flesta är ännu helt lugna. Besättningen gör allt för att lugna människorna och säger att det inte är någon fara.Strax tidigare hade gonggognen ljudit av tre hotfulla slag, utkiken i masten hade fått syn på ett isberg om styrbord. Titanic svängde babord,men för sent. Titanic kunde hållas flytande med fyra vattenfyllda avdelningar men då 90 meter av skrovet slets upp fylldes sex avdelningar. Titanics hjärta slutade att slå,maskinerna stannade. Hon gled fortfarande fram genom natten men kom snart att ligga stilla på det spegelblanka havet. Både fartygets konstruktör och kapten visste nu vad som skulle ske.

Uppe på däck uppmanades Mathilda att ta på sig ett livbälte för säkerhets skull. Här visste ingen av passagerarna riktigt hur stor faran egentligen. Många tyckte att det kändes säkrare att det stanna kvar på det stora fartyget än att försöka sig i någon livbåt. Men småningom märkte Mathilda att besättningsmännen började se allt mer nervösa ut. Mathilda kommer ihåg panikslagna skrik,mörka blickar och folk som skuffade och sparkade varandra. Hon såg inte att någon skulle ha skjutits omkring sig endast nödraketer såg hon skjutas iväg. Mathilda ville inte gå i någon livbåt eftersom Alfred inte fick följa med. Han uppmanade henne att ändå göra det och då lovade han att försöka komma efter i en senare livbåt gick hon slutligen med på att lämna Titanic och klev ner i en livbåt. Det här var det svåraste beslutet i Mathildas liv och det var sista gången hon såg Alfred. Livbåten Mathilda kom i var proppfull och det har visat sig att denna livbåt D var den sista som for iväg från Titanic. Här fanns det inget utrymme att röra sig, alla var olika klädda. Mathilda frös väldigt illa i den iskalla natten, endast livbältet hjälpte lite till att hålla värmen. ” Det var en hemsk syn då den ståtliga Titanic sjönk ner i djupet,man hörde hjärtskärande skrik, skrik från fartyget,skrik från båtarna där de räddade såg sina anhöriga kämpa för livet i det kalla vattnet för att slutligen sjunka under ytan. På fartyget lyste lamporna in till det sista. Då den sista raden av ljus försvann ur synhåll visste vi alla att det jättelika fartyget var påväg mot havsbottnen,berättade Mathilda då hon kom tillbaka till Finland. Klockan 02.20 15.4 1912 sjönk Titanic under ytan.

Vid fyra tiden på morgonen fick Mathilda syn på fartyget Carpathia som kom för att hjälpa de överlevande. Ombord på båten bjöds man på varm mat och vin. Det var fullt av folk överallt. Efter det par dagar gled Carpathia i land i New York. Framme i New York fick Mathilda bo på ett kvinnohotell,där fick hon kläder och behandlades väl. Rederiet White Star Line betalade hennes uppehälle.Det här gav dock ingen tröst i sorgen att hennes man och bröder drunknat. Då budet om olyckan nådde hembyn Kejtala lamslogs hela byn och arbetet stannade upp i gårdarna.

Efter en vecka startade Mathilda resan hem tillbaka till Finland. Att resa över Atlanten igen kändes nog skrämmande men än mer skrämmande hade det varit att bli ensam kvar i Amerika. Den 9 maj var Mathilda hemma i Finland och den 29 juni föddes dottern Alfhild Maria, det enda Mathilda hade kvar av Alfred. Mathilda kom tillbaka till hemgården och blev  kvar där hela livet. Mathilda gifte aldrig om sig.

Hon dog 30 juli 1947 och ligger begravd på gravgården i Abborfors bredvid sin bror Viktor. Mormors morfar hittade aldrig, han följde Titanic i djupet.

Alfred

Mathilda

 

 

Igår hade jag förberett mej för en lång dag med provövervakning och – bedömning, individuella utvärderingssamtal med filosofigruppen, skolkonferens, föräldramöte, kommunfullmäktiges aftonskola och kommunstyrelsemöte genom att äta ett näringsrikt morgonmål och lacka naglarna. Eftersom det var kavajdag på grund av alla möten ville jag vara riktigt snofsig så jag tog min svarta läderkjol, som jag faktiskt inte använt på länge.
Jag var riktigt nöjd, fick en hel hög med essäsvar bedömda medan nybörjarna skrev rellaprov. Sen tog jag mina pappershögar och gick till lärarrummet. Alla elever jag mötte såg så glada ut, jag blev på ännu bättre humör. Sen skulle jag ännu få sitta ner en stund i den sköna soffan i lärarrummet innan det var dags att stiga upp och gå till följande lektion. Men när jag nu då skuttade omkring där i lärarrummet så gjorde en kollega mej uppmärksam på att kjolen har spruckit. Eller rättare sagt hade baksömmen gått upp så där ungefär tio centimeter.
– ”Herregud, har vi jesustejp?” ropar religionslärarinnan.
Det hade vi inte, men det fanns sådan där annan brun tejp som man använder när man packar lådor. Så då kunde jag stå där mitt på golvet helt lugnt medan vår händiga matematiklärare lappade läderkjolen med brun paketeringstejp och allt var frid och fröjd igen. Kjolen var som ny. Så i vårt lärarrum kan vi fixa det mesta!

Inte alltid bara roligt

28.03.2012 20.03 | Skriven av Jenny i Okategoriserade - (2 kommentarer)

För en stund sedan var jag dödstrött och övervädge faktiskt att gå och sova redan kl. 20. Ibland har man inte lust med någonting annat. I alla fall under provveckorna, som tyvärr nu har satt igång. Visst, gymnasiet är bra, roligt och bra igen! Men någonting dåligt måste det ju också finnas, i det här fallet då provveckorna. Men jag vill inte bara kritisera dem heller, det är ju först och främst de  som visar om du faktiskt lärt dig något under kursens gång + jätte bra övning inför skrivningarna. Du lär dig också hantera stress och kanske t.o.m planera ett schema så att du klarar av allting. Men det är som sagt ingen vidare fröjd ändå.

I vårt gymnasium säger de att det finns en provvecka under varje period. Men det är enligt mig en lögn. I mitten av perioden sätter ändå nästan alla lärare in ett mellanprov, precis inom samma vecka eller två. Vilket gör att det finns en till provvecka, som eleverna kallar ”mellan provveckan”. Jag tycker det är viktigt att lyfta fram det här och inte bara leva i fantasin om en enda.

En annan sak som jag väldigt gärna skulle vilja få sagt är hur lärare förhåller sig till en elev  med svårigheter. Jag menar faktiskt inte nu svårigheter inom skolan, men detta kan ju också förbättras med extra hjälp inom ämnet. Det jag menade var hur lärare hanterar elever med andra svårigheter i livet ytterom skolan. Nej, jag menar inte att de ska börja lägga sig och rota omkring där, bara förstå. Tänka efter lite och bara fundera på situationen. Vad de sen gör åt saken är upp till dem,  bara de visar att de ens är medvetna, och inte bara ignorerar.

 

Bild tagen från Google

Tutorkurs

21.03.2012 15.06 | Skriven av Siri Kosonen i Okategoriserade - (en kommentar)

Jag har under de tre gångna veckorna gått på en tutorkurs i Porvoo International Commercial College ( japp, långt och professionellt namn) . Under kursens gång pratade vi om tutorskap, vad en tutor bör känna till och vad våra uppgifter är. Förutom det så lekte vi en hel del, vilket ju var jättekiva !

När vi satt där och lyssnade på de andra skolornas presentationer om tutorskapet i deras skola slog det mig att vi faktiskt inte gör något av det som de andra nämnde. I vår skola är ju tutorernas i princip enda uppgift att hjälpa till att fixa läsordningar, och jag ser inte direkt idéen i att gå en kurs då man inte ändå använder sig av det man lärt sig. De andras uppgifter verkade mycket skojigare med egna skjortor, namnlekar och temadagar.  Alltså  kändes det smått onödigt att få lära sig hur man på bästa sätt leder en lek när vi inte   har sådant program i vår skola, vilket kanske är lite tråkigt. Vi kanske inte behöver namn- och bekantskapslekar då  de flesta av oss gått i samma högstadium, men jag skulle inte alls vilja påstå att vi känner varandra så väl.

I sin helhet var kursen däremot trevlig, jag lärde känna nya människor och fick veta ännu mer  än vad jag redan visste från psykkatimmen och scoutledarkursen om gruppdynamik, ledarskap o.s.v. vilket ju är extremt nyttigt för framtiden!

 

Tribute to Janis

17.03.2012 14.59 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Tribute to Janis)

På fredagseftermiddagen blev vi i Lovisa gymnasium bjudna på en fin konsert vid namn ”Tribute to Janis”. Det var sångaren Susanne Jonsson som tillsammans med Eero Paalanen (kontrabas) och Kalle Katz  (keyboard) som gjorde en musikmonolog om Janis Joplin och hennes liv .Susanne berättade och spelade rollen som Janis Joplin.  Musiken innehöll många av  Joplins mest kända låtar såsom ” Piece of my heart ” , ”Bobby McGee” och ”A woman left lonely” .

Eftersom vi elever ännu är så unga och kanske därför inte känner till själva Janis Joplin berörde hela historien kanske inte så starkt men själva konserten var mycket underhållande och lärorik. Susanne Johnssons starka sångröst och den medryckande musiken gjorde det hela till en lyckad tillställning och jag tror definitivt att lärarna i publiken uppskattade konserten.

Bilden är tagen av Tini Paalanen

 

Positiva tankar

15.03.2012 14.09 | Skriven av Christina Mickos i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Positiva tankar)

Studentskrivningarna är i full gång. Realprov I. Jag sitter uppe på läktaren och övervakar att allt går rätt till, ibland får jag stiga upp och eskortera någon kissnödig abiturient till toalettdörren. Trots att det ansvarsfulla uppdraget kräver sin koncentration, har jag möjlighet att låta tanken flyga. Här sitter de nu och funderar och tänker och skriver, suddar ut och skriver igen. Äter en smörgås eller två, lite choklad, dricker kaffe ur medhavd termos när det känns bra med en paus.

 
För mindre en tre år sen såg jag dem första gången. En del (speciellt pojkarna) var lite kortare då, hårfärgen och frisyren har också ändrats flera gånger (speciellt för flickorna). Nu ska de då prestera, kunna formulera sig och pressa fram den kunskap som finns i bevarad i långtidsminnet, moget och reflekterande ska de skriva, visa att de har både specialkunnande och allmänbildning.

Jag håller tummarna och sänder positiva tankar till var och en av våra abin som sitter och gör sitt bästa. Du kan, du kan, heja heja. Ge inte upp ännu, tänk, tänk, tänk. Du kommer nog på det! Du kommer att lyckas! Nu gäller det! Men ta det lugnt, njut av stunden om du kan. Det är okej om det känns lite nervöst, sväng det till positiv stress. Andas djupt. Fokusera. Och kom ihåg att du är värdefull, hur det än går.