Lovisa Gymnasium

Här bloggar fyra elever och en lärare om vardagen i ett litet gymnasium utanför Ring III.
Header

”Teatervecka”

05.11.2012 17.45 | Skriven av benikahara i Okategoriserade - (4 kommentarer)

Vår skola brukar ordna flera teaterresor och föreställningar i vår musiksal. Detta får vi tacka vår modersmålslärare Ann-Christine Kosonen. Förra veckan fick alla mellisar( andra årskursen) på måndagen åka till Helsingfors till Svenska teatern för att se på Shakespeares pjäs ”En midsommarnattsdröm”. Pjäsen gick på två språk, engelska och svenska. Det att pjäsen gick på två språk vållade besvär för de flesta. Jag hörde flera kommentarer om att det var svårt att följa med eftersom skådespelarna kunde i en mening blanda de båda språken. Pjäsen hade sina positiva sidor men från en elevs vinkel var det inget vidare, inte för mig åtminstone:)

På torsdagen fick vi se en föreställning där två manliga skådespelare behandlade alkohol och sex i deras egna fiktiva barndom. Föreställningen var baserad på humor för just ungdomar och jämfört med måndagens pjäs fick denna mer uppskattning av eleverna. Skådespelarna tackades traditionellt med blommor, en liten present och fina applåder!:)

Jag läste i lördagens (27.10.12) Östra Nyland ett reportage om en man vid namn Erik som bor på servicehemmet Mäntyniemi i Pernå. Många känner igen honom på hans svarta hatt och mörka kläder då han går sin rutinerade länk från servicehemmet till bensinstationen Neste. Jag har själv råkat se Erik ett par gånger och alltid börjat fundera över vem han är och var han kommer ifrån.

Jag började genast läsa reportaget då jag såg det eftersom den här mystiska mannen alltid har väckt flera frågor hos mig. Där berättade Erik om sin livshistoria och hur han upplever sitt liv idag. Hans historia rörde mig, jag tyckte verkligen synd om honom. Skulle samhället kunna göra mera för personer i hans ställe? Han är sjuk men jag upplevde att han är mest ledsen över att han inte har något att göra. Erik har en point när han menar att servicehemmet är beläget mitt i skogen. Om en person som bor där vill göra något, så är vägen till alla aktiviteter inne i stan rätt lång. Varför kan inte dessa servicehem placeras mera centralt? Personerna som bor i dem blir ju medvetet ännu mera utstötta än vad de är från början.

Erik säger också att han gillar mycket alla högtider. Fram för allt för att då ser deras dag något annorlunda ut. Kanske personer som han under dessa högtider känner sig mera normal då de får fira samma högtider som resten av folket. Därför tycker jag det är väldigt viktigt med t.ex. luciatågen som får till uppgift att besöka olika service- och åldringshem. Personerna där verkar ju verkligen uppskatta det! Jag är glad att ÖN lyfte fram den här mannens tankar, jag är övertygad om att han är bara en av många som känner såhär.

 

 Bild tagen från Google

Valdebatt och skuggval

25.10.2012 19.13 | Skriven av annakarlsson i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Valdebatt och skuggval)

Inför det kommande kommunalvalet hade vi en valdebatt där fem partier fanns på plats för att svara på frågor ställda av debattledarna Linda Bosas och Rasmus Palmgren.I panelen satt Bosse Lindfors(obunden inom Vänsterförbundet),Christer Bengts(SDP),Markku Mikkola (De gröna),Cosmo Mether(SFP) samt Lisbeth Konttinen(Samlingspartiet). Ämnen som debatterades var främst skolfrågor,kommunfusioner samt ungas välmående. Till kandidaterna ställdes frågan vad de skulle satsa på i Lovisa ifall de fick en summa pengar till förfogande svarade de enligt följande : Bosse Lindfors skulle sätta pengarna på skolfastigheter. Christer Bengts i sin tur vill befrämja trivseln bland åldringar och fokusera på dem. Cosmo Meter skulle dela pengarna mellan olika projekt,bland annat renovering av skolor. Markku Mikkola anser liksom Lisbeth Konttinen att pengarna borde satsas på unga.

Debatten var saklig och intressant att ta del av och väckte säkert tankar också för andra än för mig.

 

Inför kommunalvalet hölls skolans traditionella skuggval. Röstningsprocenten var 41,6 varav 23%nybörjare, 55 %”mellisar” samt 40 %abiturienter röstade. Röstmagneten var Cosmo Mether (SFP) med sina 32 % av rösterna. På andra plats kom Patrik Stenvall(SFP) med 8 % av rösterna, tätt följd av Christer Bengts(SDP) 6 %, Janne Lepola(Samlingspartiet) 6%, Bosse Lindfors (Obunden inom vänsterförbundet) 6 % samt Sergey Zagora(SFP) 6 %.

Enligt mig är det viktigt att ungdomar engagerar sig i politiken och för att citera Cosmo Mether säger jag ”Vi är framtiden”.

Petra Flittner var en av ”mellisarna” som röstade.

De Gamlas Dans

18.10.2012 13.32 | Skriven av Siri Kosonen i Okategoriserade - (en kommentar)

Förra fredagen började övningarna till de gamlas dans!  Vissa av oss var säkert mer ivriga än andra, jag hörde nog till den ivrigare gruppen. Som danslärare funger våran studiehandledare. Första gången lärde vi oss mest bassaker, så som vilken fot som är inre och vilken yttre. Jag ser verkligen fram emot den 15 februari 2013, för visst är det ju (nästan) alla flickors dröm att få tillbringa en dag som prinsessa. Många av oss har säkert redan införskaffat en klänning, om inte så börjar det bli dags för det 😉 Själv är jag i skrivande stund ännu klänningslös, men hoppas på att hitta den perfekta imorgon i Helsingfors. För pojkarnas del är klädseln lite enklare då det inte finns så många modeller och färger att välja mellan. Endel tycker ju att de gamlas dag har blivit ett alltför fåfängt och påkostat arrangemang, vilket kanske delvis är sant. Jag tycker däremot att det är helt upp till en själv, vill man spendera hundratals euro så fritt fram, vill man inte så går det nog att komma billigare undan . Man kan till exempel låna eller hyra en klänning och fixa håret själv!

 

Ämnet religion del 3 av 3

12.10.2012 06.21 | Skriven av Christina Mickos i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Ämnet religion del 3 av 3)

Abiturienten Sofie Hydén har i samband med en kursutvärdering  skrivit ner kloka tankar om religionsämnets betydelse. Med hennes tillstånd publicerar jag den här i bloggen. Hennes text får avsluta den lilla trilogin om ämnet religion.

Religion i skolan

Massor och många funderar varje gång kursvalen och religionstimmarna är på tapeten varför det i gymnasiet måste vara tre obligatoriska kurser. Svaret blir ofta ( inte alltid! ) i stil med: ”jag tror no inte på någon Gud, himmel eller helvete så de e nu onödigt att mådast lära sig”.
Jujun med religon i skolan är inte att kristna alla elever och omvandla hela vårt tankesätt utan mera att utvidga det. Vi lever inte i ett kommunistisk sammhälle men ändå lär vi oss om ideologin på sammhällsläran, är inte det också då ”onödig” kunskap eftersom det inte berör oss direkt? Nej, det tycker jag inte, vi går mot en tid där kulturer möts och blandas allt oftare och för att kunna fungera bättre tillsammans kan de va helt smart att ha en idé om andra människors normer, ideologier och religioner så att man inte tramppar sina medmänniskor på tårna. Så samhället ser ut i dag är religionskunskapen en viktig grund till förståelse människor emellan.
Det finns även många arbetsplatser förutom de man direkt förknippar med religion (präst, lärare…) som tangerar ämnet. Inom vård och omsorg finns det många arbetsplatser där man jobbar med äldre, vilka ofta har ett behov att tala om tro. Barn frågar också massor med frågor och intresserar sig för allt möjligt bl.a. religion och då kan det vara bra att kunna diskutera med dem lite om ämnet. I handelslivet, speciellt utrikes, och service branschen möts också religioner hela tiden. Så se inte religion som något som inte existerar, det påverkar oss alla, mer eller mindre, så länge som tillräckligt många människor har tro.

Ämnet religion, del 2 av 3

09.10.2012 10.23 | Skriven av Jenny i Okategoriserade - (2 kommentarer)

I period ett, som nyss tog slut hade jag reiligion 2, kyrkan, kulturen och samhället. Det var en ganska annorlunda kurs i jämförelse med religion 1 som jag hade under mitt första år.

För det första ingår det inget kursprov i den här kursen, vilket kanske inte är så vanligt bland de obligatoriska kurserna. I stället fick vi ett antal andra uppgifter som vi skulle göra under kursens gång. Den mest tidskrävande uppgiften var nog tidsaxeln, i alla fall för min del eftersom jag tycker om att fixa saker snyggt och enligt ett särskilt system. Därför tycker jag också att tidsaxeln var en rolig grej och man samtidigt fick göra något mera kreativt än bara läsa i en bok. Temat för tisdaxeln var kristendomens historia från år 0 till ca 2000- talet.

Den andra uppgiften gick ut på att vi inom en grupp skulle hålla en lektion inför klassen om ett särskilt ämne. Min grupp fick ämnet ”mission och ekumenik”, något som var ungefär helt främmande för mig innan den här kursen. Grupperna lottades ut så man hamnade att jobba med även mindre bekanta personer. Men det gör ju allting lite intressantare. I slutet av kursen fick vi både positivt och negativ feedback från vår lektion. Religionsläraren Christina lyfte fram våra starka och svaga sidor inom gruppen och med vårt arbete. Jag tyckte det var roligt och bra att höra. Det är inte många lärare som tar sig tid att utvärdera allas arbeten i grund och botten och i alla fall inte inför själva personen. Dessutom ville Christina också höra vad vi själv tyckte gick bra och mindre bra. Jag tror själv starkt på att man lär sig bäst genom att själv utvärdera situationen.

Till kursen hörde också att man skulle skriva en essä. Vi fick flera olika förslag på ämnen som man kunde skriva om. Jag tyckte det var en passligt utmanande uppgift men det underlättande ändå mycket då Christina gav oss färdiga ämnen att skriva om. Dessutom är det en bra övning för den som planerar att skriva religion i studenten.

I slutet av kursen disskuterade vi i hela klassen om åsikter kring kursen. Det kom bl.a upp att det var positivt med inget prov, mycket eget ansvar och grupparbete. Det negativa var att den som funderar på att skriva reiligion i studenten kan ha svårt att få en bra sammanfattning från alla de olika gruppernas lektionsmaterial.

Här kommer två bilder på min tidsaxel.

Stå upp för lärarna!

Fredagen den 5 oktober firas internationella lärardagen. Årets tema är ”Take a stand for teachers”. Jag är tacksam för att jag får ha kanske världens viktigaste yrke. Att få vara med och se unga växa, tänka och känna och lära sig måste ses som ett privilegium. Och ansvaret är stort.
Då jag gick i skolan steg man ännu upp när läraren kom in i klassrummet. Det gör man inte längre, åtminstone inte hos oss. Kanske bra så.

Läraren måste idag förtjäna sin auktoritet på ett annat sätt än enbart genom att vara innehavare av sitt ämbete. Det att eleverna ser lärarna mera som människor idag har också fört med sig många bra saker i skolvärlden. Och människor ska visa varandra respekt, hänsyn och tolerans, precis som vår skola för fram i sin värdegrund. Då trivs man och känner sig trygg. Då finns det utrymme att lära sig.

Men man kanske inte ska ta årets tema för världslärardagen så bokstavligt. Jag vill förstå det som att man vill lyfta läraryrket och påminna om att det är ett viktigt arbete, som förtjänar både respekt och uppskattning. Och att samhället kommer ihåg att skolan inte blir bra utan sig själv, det behövs resurser och det behövs insikt i hur skolan fungerar. Ja, och samhället, det är vi alla det.
Här kommer en utmaning: Jag vill utmana er alla som läser det här att som kommentar till den här bloggen skriva ner något positivt om lärare i allmänhet eller dela med er av något speciellt trevligt minne från er skoltid. Hoppas det kommer många kommentarer  🙂 !!!

I samband med utvärderingen av en obligatorisk religionskurs för abiturienterna bad jag gruppen på olika sätt utvärdera kursen i allmänhet och religionsämnet i synnerhet. Som första blogginlägg i den här tredelade serien om religion i gymnasiet kommer här vad en grupp tänkte om volontärarbetet, som ingick i kursens arbete:

Vi fick som uppgift i religionskursen som handlar om etik att göra ett volontärarbete. Det skulle gå ut på att hjälpa någon annan utan att få något i gengäld. Vår lärare ville ge oss en chans att prova på hur det här kändes. Arbetet var väldigt givande fastän många säkert gör liknande också utan att det hör till innehållet i en kurs.

Utdrag ur en av rapporterna över volontärarbetet:

”Det kändes väldigt bra att kunna vara till stor hjälp för någon. Om man jämför känslan då man just köpt eller fått någonting fint och spännande, en dator till exempel, så visst är man väldigt glad och nöjd men att känna att man varit till stor hjälp för någon annnan känns enormt mycket bättre. Då kan man vara nöjd med sig själv. Det var ingen stor uppoffring för mig att vara en eftermiddag och hjälpa till där men för min pojkväns mommo betydde det jättemycket. Jag blev än en gång påmind om att genom att göra små saker kan man vara till stor glädje för någon annan.”

Grundidén var att vi blev små glädjespridare och kanske också få inspiration till att göra något liknande i framtiden.

Skrivet av Lotta, Charlotta, Anna, Alexander och Martin.

Här på Lovisa Gymnasium ordnades detta läseår en tillämpad kurs vid namn Antikens myter och berättelser. Vi elever som valde kursen hade ingen aning om att man under kursens gång skulle göra en studieresa till Aten och detta var precis som de handledande lärarna i kursen ville.

Efter planeringar, bokningar och föräldramöte åkte vi 12 elever och lärarna Ann-Christine Kosonen och Patrik Stenvall till Aten.

Dag 1: Klockan 11.00 på lördagsmorgonen den 15. 9 startar bussen utanför gymnasiet och rullar iväg mot Helsingfors. Flygfältet är lugnt och vi har gott om tid efter säkerhetskontrollen. Efter ett litet mellanmål märker vi att flyget är försenat med ungefär en halvtimme vilket inte gjorde någon större skillnad i våra planer för dagen som skulle mest gå till resandet.

Flyget landar i det varma och soliga Aten ca.18.40. Vi hoppade på bussen som förde oss in till Aten där vi tog taxi till Hotel Pergamos. Hungriga som vi var gick vi genast ut för att hitta ett matställe. Ja..matstället som kanske inte var det som vi förväntade oss av Greklands matkultur. Vi fick nöja oss med mat som direkt sakt liknade som om de hade köpt det från Forsby K-market.

Trötta gick vi tillbaka till hotellet och inte varade det länge förrän alla hade somnat.

Dag 2: Under den andra dagen var vädret mycket skiftande. Regn, sol, regn, sol, regn och lite till regn. Vi bestämde oss endå för att hålla vid vårt program och åkte metro till Akropoliskullen. Alla tempel, teatrar och ingångar fick vi själva berätta om, alla hade före resan gjort en liten presentation av något på Akropoliskullen. Där i det skiftande vädret gick vi runt och hörde på varandra när vi berättade om Parthenon, Erechteion, Dionysosteatern osv. Efter flera timmars rundtur tog vi metron tillbaka till hotellet för att vila oss. Senare på kvällen gick vi tillsammans ut för att äta. Denna gång på ett bättre matställe.

Dag 3: Dagens planering var en båtresa till ön Aegina och denna dag var vädret faktist på vår sida, ca.28 grader i solen och molnfri himmel. Båten gick från den massiva hamnen Pireus och båtresan tog oss mellan flera öar på ungefär 1h till Aegina. På ön åt vi en liten lunch och efter det fick vi fritid till några timmar. Flera av oss elever tog till vara chansen att simma i medelhavet. Efter ett dopp i det blå satt vi ner oss vid en restaurang och åt lite glass i väntan på att båten skulle gå. Påväg till båten var det många som köpte pistascher odlade på ön. Efter båtresan tillbaka till Pireus gick några för att shoppa medan andra ville åka till hotellet för att slappna av före kvällens gemensamma middag.

Dag 4: Före resan hade vår handledande lärare Ann-Christine kontaktat en lärare på suomi-koulu i Aten. Läraren Terhi hade en son som gick i skola i Varkitzi. Där fick vi träffa grekiska elever och veta om hur det är att gå i en grekisk skola. Vi vistades i Varkitzi ungefär 2h tills eleverna gick på frivillig skola efter den egentliga skolan där de spenderar ca.3 h varje dag. På vägen hem i bussen var vi nära att stekas av hettan när enda luftkonditioneringen var öppna fönster. När vi väl kommit ut ur bussen tog vi oss till Akropolis för att kolla in Akropolis muséet. Många av oss kom att tänka på hurdan intressant kultur och religion antikens greker hade byggt upp. Cykloper , titaner, gudar och oändliga maktkamper mellan far och son. Fascinerande var också att muséet är unikt på sitt sätt att man kan stå inne och titta på en miniatyrmodell av templet och sedan titta ut ur de stora fönstren riktade mot Akropoliskullen och se hela templet pårikitigt. Efter en rundtur i muséet hade vi några timmars fritid för att köpa souvenirer och att njuta av Aten. På kvällen hade vi sista gemensamma middagen före hemresan nästa dag.

Dag 5: Sista dagen gick åt till att packa och resa hem. Vi åkte metro till flygfältet och steg ombord på flyget till Frankfurt där vi skulle mellanlanda. Vi anlände till Frankfurt och hade ca.4h tid tills flyget skulle avgå. Flyget hade blivit försenat med en halvtimme och därmed hade de bytit avgånsporten. Där satt vi helt lugnt vid A20 när flyget skulle avgå från A34. Somtur kollade två av oss resenärer ännu en sista gång på den stora tavlan där det stod var och när vissa flyg skall avgå. Vårt flyg var alltså flyttat till en annan port och vi fick eld under baken när vi sprang genom terminalen. Lyckligtvis hade de inte ännu börjat stiga ombord på flyget.

Lyckliga satt vi på planet hem till Helsingfors där vi anlände ca. 23.00. På bussen hem satt ett gäng lyckliga elever som tackar våra lärare för att de planerat denna resa för att vi skulle få lära oss mera om Antika grekland och deras myter. Resan var mycket bra men många var säkert också nöjda med att komma hem och få sova i egen säng.

 

χαιρετισμούς από την Αθήνα! / Hälsningar från Aten!

En av Lovisa gymnasiums elever,  Bille Sirén beslöt sig för att ta ett mellanår och vistas nu i Tyskland. I följande inlägg berättar han med egna ord hur livet ter sig där.

 

 

I skrivande stund sitter jag utvilad, frisk och inspirerad framför min dator. Jag befinner mig i en kall, ruskig och regnhärjad förort kallad Weding precis utanför Flensburg. De facto ligger Danmark endast en hurtig cykeltur ifrån, och det låter känna av sig; Trots att jag är här för att lära mig tyska under mitt utbytesår kan jag snacka svensk nu och då med danska vänner.

Det är Rotary Youth Exchange som erbjuder mig den unika chansen att spendera ett år utomlands. Efter intervjuer, skolningstillfällen och en hel massa pappersarbete var jag i augusti redo att ta flyget till Hamburg. Väl här tog sedan nästa Rotaryklubb hand om mig och hela min vistelse – ända från att plockas upp på flygfältet till att hitta ett fotbollslag för mig. Jag är evigt tacksam för insatsen värdfamiljer och Rotarier står för.

Min vardag i Flensburg är naturligtvis annorlunda än i Lovisa. Visserligen är det lång väg till ”Stora Tyskland” – Hamburg, Berlin, Köln och München – men trots det är proportionerna helt andra. (Visserligen bär det ännu av till Oktoberfest, Neuschwanstein och Bundesliga-fotboll för mig, för att inte nämna shopping i närmsta miljonstaden Hamburg.) Men för att förstå skolsystemet bättre är det nödvändigt att känna till några termer. För det låter väl vansinnigt att säga att mitt gymnasium Goethe-Schule med sina 700 elever hör till de mindre av de 6 gymnasierna i staden?

I den tyska Grundschulen spenderar man de fyra första åren i skolan (från sex års ålder framåt). Beroende på hur bra en elev presterar det första året, beslutar man om en elev ska stanna ett år till eller rentav hoppa över ett år. Detta är orsaken till varför min klass består av elever födda såväl 1994, 1995 som 1996.

Därefter väljer man mellan Realschule, Gemeinschaftsschule och Gymnasium – i en inofficiell rangordning från minst högklassiga till mest. Sedan finns även en s.k. Berufsschule, med endast yrkesutbildning. Efter Abituren i klass 13 kan man sedan direkt söka in till ett Universität (varför inte Flensburgs växande, moderna universtitet), eftersom värnplikten bundesomfattande slopades för två år sedan.

Min skola heter Goethe-Schule Flensburg, och är alltså ett  av sex gymnasier i centrum. Sedan finns det några fler Gemeinschaftsschuler och ungefär lika många Realschuler. Grundschulerna går inte att räkna på en mänsklig mängd fingrar.

Till systemet liknar tyskarnas gymnasium mera vårt högstadium: Vi har en profilklass (jag kunde välja mellan språk-, samhälls- och naturvetenskapsprofil) och en gemensam klasslärare. Här behandlas även mobbning regelbundet, vilket kändes som ett avlägset problem vid det här laget.

Att jag valde naturvetenskapsprofilen betyder att jag förutom mitt huvudämne fysik även har mycket biologi (genetik – vi ses nästa år igen, ingen chans att jag får sådant till godo), matematik och samhällslära/ekonomikunskap. Fysik och matematik klarar jag av någorlunda, så länge jag inte behöver förklara skeenden på något annat än vårt internationella matematikspråk. När det kommer till analys och tolkning av Johann Wolfgang Goethes Faust (nationaleposet, skrivet på 1700-talstyska) försöker jag mitt bästa för att hänga med, för jag hör till de få utbyteselever som faktiskt skriver prov precis såsom mina tyska klasskamrater.

För övrigt gäller det att för oss finnar även kontrollera oss själva socialt. I Tyskland ska man inte skämta om ”Tack nu bara”-ironi, för här följs faktiskt varje Danke av Bitte. Och är inte Danket uppriktigt, så kan man vara säker på att Bittet är det.

Ett annat viktigt ord för mig är Entschuldigung. Det händer tyvärr mer än ofta att jag duar en lärare, vilket inte ännu är så farligt, kan tolereras en gång, men att dua rektorn kommer inte på tal. I tisdags fick jag erfara artigheten när min praktikumskollega vid Flensburger Tageblatt Christian bad en pojke ställa upp sig för foto: ”Är Ni så snäll och ställer Er där borta?”

Det på tal om artighet och människonärhet. Ta väl vara på er själva där i Finland och framför allt, ta väl vara på varandra!

Hau rein!