Lovisakillarna hann knappt in i rinken före motståndet från Brändö började daska in bollar. En efter en smög sig anfallarna in bakom försvaret och orsakade ovisshet medan målvakten André Lönnfors stod pall.

Det här var inte vad den ”gyllene generationen” av innebandyspelare vid Lovisa Gymnasium hade räknat med. Inför skolturneringen hade gänget haft högt uppskruvade förväntningar, allt sedan man kasserade bittra förluster i fotbollsturneringen tidigare i höst. I torsdags fick man chans till revansch.

Tränarduon Mikael Nordenswan och Stefan Brusas, bägge två ordinarie i Tors organisation, personifierade de massiva skadeavbräck som Lovisalaget led av. De fick i stället bidra med taktiska anvisningar, men hade en otacksam uppgift i att försöka pyssla ihop ett samspelt lag under bussresan till Kvarnbäcken.

Tröga inledningar Lovisalagets fall

Tre minuter in i matchen såg det inte ljust ut. Grava markeringsfel i defensiven, kombinerat med brist på rutin och teknik, blev ödesdigra. Det återspeglade sig trots allt inte i spelarnas lynne. Än en gång visade Lovisalaget schyst sportsmannaanda och tuffa tag i varenda närkamp, en ettrighet som onekligen bar frukt. Det går även inte att frångå det att backparen långa stunder läckte som ett såll, men kedjorna höll samman på ett föredömligt sätt.

Ingen deppade efter 9-3-förlusten mot ett betydligt starkare Brändö. Eventuellt hade det att göra med det faktum, att förhandsfavoriten Borgå Gymnasium stod för motståndet i den därpå följande matchen – på fräscha ben dessutom – och att det återigen luktade storstryk långa vägar. Eller så stämmer det som påståtts tidigare: Att vi helt enkelt har en enastående attityd.

Mycket väl hette det åka av direkt. Dieselmotorn vid namn Lovisa Gymnasium var uppenbarligen inte som skarpast i matchinledningen. Man fick tacka den mest effektiva poängplockaren Benjamin Kähärä, som redan mot Brändö varit det främsta offensiva vapnet, för att laget hängde med i målkalaset.

Gulnäbbar på hugget

Samtidigt hävdade sig nyinvigda gulnäbbar ypperligt i den fysiskt tuffa konkurrensen. Jonathan Flincks långskott vållade problem för motståndarnas målvakt och belöningen kom i andra perioden, då Flinck på en långpassning av undertecknad satte bollen i nät köksvägen. Oscar Arnkil slet i båda ändorna, medan en av de få abiturienterna, Wilhelm Kinos, charmade publiken med en förnedrande fint.

Som bekant är innebandy en lagsport och de individuella glansnumren räckte inte till i längden. Borgå Gymnasium, anfört av en briljant back, passade isär Lovisaförsvaret, vars svagheter förtydligades då Sami Leppälä (felaktigt) blivit utvisad. Anfallarna pressade för högt i banan, vilket skapade ytor för diagonalpassningar. I sådana fall kan bollen endast återfinnas i det egna målet.

Slutresultaten 3-9 och 3-9 till trots hade man hedern i behåll, och en vetskap om att det här lagets stomme ännu hör av sig, starkare än någonsin.

Anton Lassas ledde sin trupp med karisma, men motståndet var onekligen övermäktigt.