Då laget startade från Lovisa på morgonen var varenda spelare överens om att Lovisa Gymnasium inte haft en lika stark öppningselva på flera år. Pojkarna hade rätt, och om bytesbänken varit lite bättre fylld hade det nog gått vägen. Att spela två femtiominutersmatcher utan någon paus emellan är nämligen tungt då man bara har en avbytare. Och det var nära att gå vägen med bara en på bänken.

I den första matchen visste vi att den rätta taktiken var att försvara och smälla in bollarna på motanfall. Fastän Helsinge var precis så starkt som man kunde förvänta sig så var försvaret urstakt. Även då Helsinge gjorde ett mål i början av den andra halvleken var det ingen panik, för vi hade våra chanser. Och med cirka 15 minuter kvar kom målet, då mittfältsvirtuosen Benjamin Kähärä satte hela förvaret på kaffe och säkert satte 1-1 i bortre hörnet. Allt gick enligt planen, och Lovisa var inte långt ifrån ett segermål med cirka tre minuter kvar. Sedan kom kallduschen: 2-1 med en halvminut kvar. Inga kommentarer behövs.

Den andra matchen började precis som planerat: bollkontroll och farliga lägen i motståndarändan. Målet fick man endå vänta på enda tills slutminuterna i första halvlek. Ett anfall som taget ur fotbollens instruktionsbok slutade i att skribenten själv fick lägga in bollen i mål från cirka 10 meter. Sedan kom motgångarna: försvarsmaestron Bille Sirén fick en försträcking med 20 minuter kvar av matchen, och bara 5 minuter senare åkte försvarets andra klippa, Wille Kinos ut för samma öde. Då de andra spelarna inte heller var helt pigga började bollarna hagla mot Lovisamålet. Det här kunde ju bara sluta på ett sätt; 1-1 efter en feldömd hörna, och 2-1 efter en kontroversiell situation med fingrar i ögat på en back.

Utan dehär sammanbrotten hade detta lag spelat slutspel i Jakobstad om någon vecka. Till all tur är innebandyturneringen på kommande, och då Lovisa Gymnasium har något av en gyllene generation i  rinken i år kommer inte grannskolorna att komma lika lätt undan den gången.

Varierande glada pojkar.